På julen i fjol var Janica och Torbjörn Granbergs son Elis ungefär åtta månader. På juldagen lärde han sig krypa. I år är han ett år och åtta månader och kan springa, klättra, tömma pappas plånbok på bankkort och säga ”Ka!” när han vill ha pepparkaka.
På vilket sätt blev julen annorlunda efter att Elis kom?
Hans föräldrar tittar fundersamt på varann.
– Vi följer hans rytm. Julen snurrar kring honom, svarar Janica sen.
För så är det ju när man blivit förälder. Plötsligt finns julens centrum på ett nytt ställe.
Ofrivillig återvändo
Första julen Janica och Torbjörn firade tillsammans kunde de inte bestämma sig hos vems föräldrar den skulle firas, så de löste problemet med att åka till Kanarieöarna. I år ska julafton för första gången firas i deras eget hem. Bådas föräldrar och syskon kommer hem till dem i Vik, Helsingfors. Det är alltså generationsskifte på gång i familjen Granberg.
Nu har de då verkligen blivit vuxna på riktigt, då de själva måste ordna julen, eller?
– Fast vi delegerar nog, försäkrar de snabbt.
– Jag tror att julen ännu söker sin plats hos oss, säger Torbjörn.
Själv har han vuxit upp med jultraditioner som han inte trodde betydde särskilt mycket för honom.
– Ändå märker jag nu att när jag ställts utanför dem söker jag mig tillbaka. Det är ett slags ofrivillig återvändo till traditionerna.
Läs hela artikeln i Kyrkpressen 50/2010.