I den ortodoxa kyrkan börjar fastan alltid den 15 november. Den har både en fysisk och en andlig dimension.
– I fastan blickar man inåt och granskar sig själv. Då ser man bakåt på vad man har gjort och inte har gjort och det väcker ånger. I ångern ingår att man vill förändras och på det sättet ser man också framåt, berättar Mikael Nummela.
Han är kulturchef för det ortodoxa kulturcentret Sofia i Helsingfors och teologie studerande. Som icke-prästvigd tituleras han läsare inom den ortodoxa kyrkan.
Mikael Nummela växte upp i en luthersk familj, men han kände ända sedan barn en dragning till den ortodoxa kyrkan.
– Min mammas familj bodde i Viborg och bodde nära en ortodox kyrka. Den fanns närvarande både på radio och TV och i vår familjs berättelser.
Språkintresserade Nummela, som talar flytande svenska vid sidan av närmare dussinet andra språk, tog en magisterexamen i ryska vid sidan av ekonomiska studier. Efter en sommar som översättare i Moskva, där den ortodoxa kyrkan var närvarande överallt i gatubilden, i metro och på busshållplatser, var kärleken till kyrkan ett faktum.
– Så småningom gick jag i kyrkan varje dag, och det fortsatte jag med när jag kom hem. Jag förstod att det var där jag hörde hemma.
Läs mera i Kyrkpressen 47/2010.