Skillnaden mellan Robert Lamm och mig är att han den natten lyckades fånga just den våndan i en sångtext. Jag får vara glad om jag lyckas prestera tillräckligt mycket tecken att fylla den här spalten. Och den spalten kommer garanterat inte att bli lika uppmärksammad som Lamms 25 or 6 to 4. Den låten spelade gruppen Chicago in år 1970 och den är en av mina personliga favoriter.
De mer eller mindre lärda har tvistat om vad Lamm egentligen menade med sin lyrik. Har han skrivit om droger, LSD-25? Eller är det en vägbeskrivning till Chicago? Man ska köra Route 25. Men för att komma till den vägen ska man först köra Route 6 och sen Route 4.
Nej, hela sången handlar om våndan att skriva en text mitt i natten när klockan är 25 eller (2)6 minuter före fyra när deadline kryper allt närmare. Och där känner jag mig besläktad med Lamm fast min klocka nu visar 17 eller 8 över fyra.
Jag hoppas Robert Lamm gick och lade sig när texten var klar. Det gör inte jag. Jag fortsätter sömndrucken mina försök att skapa en lika odödlig 17 or 8 passed 4.
”Feeling like I ought to sleep
Spinning room is sinking deep
Searching for something to say
Waiting for the break of day
25 or 6 to 4”
(Robert Lamm)