Ångerveckor

Ledare. Ångerns roll i vår tid har krympt. Det finns inget vackert och attraktivt i den. 25.11.2010 kl. 00:00

Malena Holmström

Snarast är ångern ett tecken på misslyckande – och misslyckande är något som inte passar in i strävan efter framgång. Framgång handlar om att dölja sina misstag, inte att skylta med dem. Och därför väljer ledare och företag i regel hellre att blåneka sina plumpar än bekänna dem.

När misstagen är uppenbara finns det enbart en sak att göra – att avgå.

På det privata planet hör ångern och den påföljande boten därför till det som hellre dissas än lyfts fram. Åtminstone sysslar ingen med sådant offentligt, än mindre frivilligt.
Ändå är ångern en av de viktiga mänskliga egenskaperna. Bland de farligaste och olyckligaste av alla är de människor som helt saknar förmåga att känna ånger, därför att det inte finns något inombords som ger dem gränser för hur man kan behandla andra. Så varför är vi rädda för ångern, när vårt umgänge egentligen är beroende av att den existerar?

Det är ganska symptomatiskt att ”ångervecka” i vårt språkbruk handlar om misslyckade köp, som därför i den heliga konsumtionens namn kan bytas ut, för att hålla pengen rullande. Likaså är det träffande för vår livsstil att ångerveckorna kulminerar i en hektisk tid för butiksbiträden och -personal just när den stora festen är förbi. Andras goda men misslyckade intentioner går nämligen också att ångra mot uppvisande av kvitto.
Men de egna?
Det finns de som i likhet med ortodoxe Mikael Nummela tar ångerveckorna före festen, inte efter. För vilka ångern handlar om det man gjort eller underlåtit göra. Adventstiden är i själva verket en andlig förberedelsetid traditionellt förknippad med en fasta, där avhållsamhet och begrundan ska hjälpa människan att rensa ut sådant som belastar en. Storstäda helt enkelt.

Många hårt stressade människor i dagens Finland har inte längre tid och krafter att städa hemma själv utan anlitar städhjälp. Takten i vardagen är för mycket. Gott så, det är en bra lösning för många parter. Det ligger inget självändamål i att städa.
Värre är det om man aldrig ger sig tid att städa skiten ur de andliga hörnen. Om allt bara ligger där och gror samtidigt som det yttre livet går i pendolinofart. Om man aldrig på riktigt hinner stanna, och begrunda sig själv, se sina egna tankar. Se att ”Det här är jag. Sådan ser jag ut och känner mig inuti”.

I en amerikansk psykologisk studie om ånger fick deltagarna i uppdrag att beskriva den framtid de hade föreställt sig innan en livsförändring ägt rum, en skilsmässa eller något annat omvälvande, som för deras del ändrade kursen totalt. Forskningsledaren Laura King upptäckte att de försökspersoner som klarade av att skriva om sin förlorade framtid – det som ibland också kallas det förlorade potentiella självet – utan att ha tappat framtidstron eller blivit förtvivlade ofta hade utvecklat en egenskap som forskarna kallade komplexitet.
Komplexitet är förmågan att kunna beskriva förhållanden, sammanhang och andra dimensioner ur många olika synvinklar. Ju längre in i livet man hinner, från medelåldern framåt, desto större ökar värdet av just den förmågan.
I det här sammanhanget kan ångern vara en befrielse till att gå vidare, inte en anklagelse, så som många uppfattar det.

Vi är många som känner igen behovet av självreflektion när vi ser det skymta fram i farten. En del griper tag i det. Många av oss springer vidare.
Andra hittar kanske till någon, som lovar att städa effektivt och kanske smärtfritt åt en med olika former av terapier, en del mer obskyra än andra. Och se: vips så var också det en marknad.
Men i det inre måste man vara med och polera själv. Med varsam hand, mjuk trasa eller om det krävs med en rotborste som skrapar loss förhårdnader som ska bort. Under det arbetet hittar man i bästa fall en människa man tycker om, men kanske glömde bort.
När det väl är gnuggat och skrubbat kan tron på förlåtelsen skölja ut eländet över tröskeln.  Boten är ett kraftfullt sköljmedel och det förvaltas i vår kyrka av omsorgsfulla själasörjare och medvandrare för den som inte vill gå ensam.
Välkommen hem i advent.

May Wikström



Harry S Backström söker kyrkoherdetjänsten i Pedersöre.

KYRKOHERDETJÄNST. Kyrkoherden i Väståbolands svenska församling, Harry S Backström, är hittills enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Pedersöre. Ansökningstiden går ut på fredag. 12.5.2021 kl. 11:39
– Det är som att kombinera träning med att bara vara ute och njuta av naturen. Det kräver inga förberedelser, jag bara far, säger Lina Björkskog om terränglöpningen.

TRÄNING. Lina Björkskogs livsfilosofi är enkel: Sådant som får dig att må bra – gör mer av det. I skolan var hon den som var med i alla innebandylag och fotbollsturneringar. Idag jobbar hon med och bloggar om träning. 12.5.2021 kl. 16:05
Tuomas Anttila sorterar frimärken som människor donerat och säljer dem vidare för att samla in medel till missionen. Frimärkena från Kyrkpressens krysslösningar har bidragit med tusentals euro genom åren.

FRIMÄRKEN. Tuomas Anttila samlar inte längre frimärken för egen räkning. Det här får många köpare att återvända till hans nätauktioner – de vet att han inte tar undan de bästa märkena till sin egen samling, utan säljer vidare allt som kommer in. 11.5.2021 kl. 16:27
Hemma i Borgå har hon en egen liten ateljé. Under coronatiden har hon sålt en hel del verk via webbsajter för konst försäljning.

SKAPADE. Länge tyckte Linnea Ekstrand att det hon kunde – att jobba med händerna – inte var viktigt eller värdefullt. Idag är skapandet hennes yrke. 11.5.2021 kl. 09:52
Ibland måste man våga göra något oväntat, säger Alaric Mård.

bibeln. Tänk om man skulle fira ner sin vän genom taket för att vännen skulle få träffa Jesus? I den här serien berättar personer om sina favoritdoldisar i Bibeln. Först ute är teologen och författaren Alaric Mård. 10.5.2021 kl. 11:40
Tova Vikström är församlingssekreterare och informatör.

NATURNÄRA. "Då kommer lugnet, som under en andakt, en meditation, de där sista stunderna i yoga då man bara ligger ner." 11.5.2021 kl. 09:00

eurovision. Hans band Blind Channel tävlar i Eurovisionen den 22 maj. 11.5.2021 kl. 09:00

Bidrag. Fjorton projekt har fått bidrag ur Gunvor och Bo Skogmans fond, meddelar Kristinestads församling. 4.5.2021 kl. 09:59
Pauliina Kittilä är en kreativ själ och jobbar som informatör i Petrus församling.

tillväxt. "Var har jag låtit mina rötter växa under det här året och vilken frukt kommer de att ge?" 28.4.2021 kl. 08:30
Ronny Thylin har döpt ovanligt få barn den senaste tiden på grund av pandemin.

dop. Dopet är en tradition – men det är också en länk till gemenskap med församlingen och med Gud. 28.4.2021 kl. 08:00
Torbjörn Anderssén är en tänkare som har svårt att få tag på tillräckligt intellektuell litteratur.

tänkare. Han blev nedslagen på gatan i Åbo för att hans sällskap talade svenska. Ännu femton år senare präglar händelsen Torbjörn Andersséns liv. 29.4.2021 kl. 10:43
Jim och Cia Duhamel

relationer. När Jim Duhamel 2011 seglade 147-fotaren Visione till Jakobstad anade han inte vilka följder det skulle få. I Jakobstad fann han sin hustru Cia och en relation till Gud. 29.4.2021 kl. 10:14
Lilian Ruotsalas teaterintresse väcktes med en skräll – men inte av en slump.

teater. Hon tror inte på slumpen. Lilian Ruotsala har fått svar på att hon valde rätt när hon valde teatern, och gått från att leva på andras tro till att växa in sin egen. 28.4.2021 kl. 15:05
Kristian Willis utanför Dickursby nya kyrka i Vanda.

profilen. – Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling. 27.4.2021 kl. 15:05
Måste kroppen få så mycket uppmärksamhet? frågar Monica Ålgars.

Kroppen. Hur talar du till din kropp? Vad tänker du om den? 28.4.2021 kl. 00:00

Ekumeniskt "olyckliga formuleringar" när präst bytte från Borgå stift till Metodistkyrkan.

ekumenik. Susanna Lönnqvist bytte och blev präst i Metodistkyrkan. Efter närmare ett år förklarade domkapitlet i Borgå stift nu hennes "prästämbete förlorat". 16.6.2023 kl. 15:18
Målningarna är gjorda i akryl. Vernissage blir det den 11 juli, då kan man också få höra Pauliina Kittilä berätta om sin resa.

Konst. Pauliina Kittilä läste en bibeltext om hur Hesekiel profeterade över döda ben och väckte dem till liv. Bibelstället och bön ledde henne till en tjänstledig höst, en målarresa till Finlands fyra hörn – och en sommarutställning i Helsingfors domkyrkas krypta. 15.6.2023 kl. 13:54
Dennis Svenfelt

ÄMBETSFRÅGAN. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, har på eget initiativ avsagt sig prästämbetet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 15.6.2023 kl. 11:06
Saul Mäenpää har aldrig behövt skämmas för att han är kristen eller laestadian.

LIVSBERÄTTELSE. Gud visar sin storhet i bön då han förvandlar, leder och upprättar. Det säger Saul Mäenpää, delägare i Friends & Burgers. – Jag ber inför arbetsdagen och inför möten. När man praktiserar bön ser man också med tiden Guds svar. Det är mycket som börjar med bön. 14.6.2023 kl. 14:00
Ivana Milosavljevic vid en av sina tavlor ur serien 
Fin(t)land. Hon vill måla ett normalt liv där inte allt är perfekt.

LIVSFÖRÄNDRING. Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer. 14.6.2023 kl. 10:00