Det började med fiolen. Den tog henne till ett musikläger där hon blev fångad av körsång. Hon var ungefär sexton år då hon på uppmaning av församlingens ungdomsledare startade sin första kör i Kronoby församlingshem.
– Jag har levt med körer i tjugo år, säger hon. Jag vet inte hur det är att vara utan kör. Körer fyller kanske också en social funktion.
Nyligen premierades Malin Storbjörk med Finlands Svenska sång och musikförbunds dirigentpris ur Kurt Långbackas fond. Priset delas ut vartannat år. Kanske lite typiskt för henne var att hon inte kunde närvara vid prisutdelningen eftersom hon var upptagen av att starta upp en ny kör.
– Jag har inte strävat efter något pris. Men visst är det är roligt att få en uppmuntran.
Malin Storbjörks värld är fylld av musik. I fjol fick hon tack vare kulturfondens arbetsstipendium återta kontakten till sitt huvudinstrument.
– Jag kom tillbaka till violinen då. I många år hade pedagogrollen slukat mig fullständigt men det egna musicerandet är också viktigt för mig. Jag upplever en vila i att få vara en del av en större helhet i en orkester.
Nu är hon tillbaka på sitt jobb som musiklärare i Ådalens skola och gymnasiet i Kronoby. Hon har skapat egna arbetsmetoder och får ägna sig helt åt en grupp elever under en gymnasieperiod på sex veckor. Eleverna har heller inga andra ämnen under den perioden.
– Jag är i en lycklig situation då jag får vara med och göra skolrummet större, öppna väggarna och spränga taket i musikundervisningen. I de här modulerna låter jag ungdomarna gå in i en process och då kan resultatet bli vad som helst inom det vida begreppet musik. Vi jobbar tillsammans hela tiden, det är väldigt intensivt men givande. Gästande musiker, skådespelare samt danskonstnärer sätter också sin prägel på gruppen.
– Det är rena himmelriket för mig som musiklärare. Det är spännande att se vad som kan hända.
Läs mera i Kyrkpressen 46/2010.