En stark vilja att förändra sitt utseende, till exempel bleka tänderna, kan vara tecken på en annalkande 40-årskris. Också ett sabbatsår på transsibiriska järnvägen iklädd kaftan tyder på försök till självbehandling av åldersangsten.Jag tyckte själv att det var lite småtungt att fylla 27 och lärde mig senare att det finns en diagnos för den ålderskrisen också: ”quarter crises”, det vill säga kvartalskrisen. Den infaller när du levt ungefär en fjärdedel av ditt liv och vanligen när ansvaret i vuxenlivet för första gången börjar tynga riktigt på allvar. Jag medger gärna att 27 känns ganska sent för att bli vuxen, nästan tio år efter myndighetsdagen ...
Med akut risk för att låta fruktansvärt prutthurtig vill jag ändå hävda att det kan komma något gott ur kriser. Är jag tillräckligt led på mig själv så kanske jag kan få till en förändring. I stället för att som barnet trotsa sina föräldrar måste jag kanske trotsa mig själv. Ställa de där obekväma frågorna om huruvida ens jag själv gillar den jag är i dag. Om jag är på rätt väg.
Det är väl ungefär som att ömsa skinn. Byta till nytt med risk för att bli lite tilltufsad under processen innan det nya skalet vuxit ut.
Vad det här betyder för en tidning som Kyrkpressen kan man ju spekulera kring. Kanske räcker utskrivningskrisen och höstens kyrkliga debattstormar till också för att ömsa lite Kp-skinn.