– Först kommer livet, sedan musiken. Musiken har blivit mitt sätt att leva livet, musiken är mitt språk.
Jukka Leppilampi trädde fram i rampljuset redan på 1970-talet som sångare i det progressiva rockbandet Tabula Rasa, gick sedan över till gospelmusiken och gjorde uppmärksammade tolkningar av Bob Dylans sånger. Som solist med His Master´s Noise blev han känd för en bredare finlandssvensk publik i början av 1990-talet.
I dag är han en av de mest färgstarka artisterna på den andliga musikens område i Finland, men också en djupsinnig förkunnare, en trons mystiker.
Den vertikala dimensionen
I svallvågorna efter den medialt upphaussade och enkelspåriga debatten om kyrkans vara eller inte vara säger Jukka Leppilampi:
– Nu när jag följt med vad som hänt är jag ännu mera motiverad att fortsätta på den väg som jag uppfattar är bra – för kyrkan, för kulturen, för samhället.
Han vill hålla fokus på kyrkans egentliga uppgift, och för sin egen del, koncentrera sig på tidebönens regelbundna dagsrytm och det han kallar den heliga sången.
– Om vi tappar den vertikala dimensionen i tillvaron, gudskontakten, så tappar vi alltsammans.
Läs hela profilen i Kp 44/2010.