Väckelserörelsen

Ledare. Den värsta utskrivningsstormen verkar vara över och kyrkan kan dra en suck och börja inspektera vad som blev kvar. Borgå stift kan konstatera att de svenska församlingarna inte drabbades i lika stor utsträckning som på finskt håll. Därmed inte sagt att blåsten, och än mindre arbetet, är över. Vinden drar fortfarande, men den för med sig både utmaningar och möjligheter som kyrkan just nu har stora möjligheter att förvalta rätt. 28.10.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Paavo Rautio, ledarskribent i Helsingin Sanomat (22.10), sätter med en träffande retorik ord på det som har hänt: en väckelserörelse med kyrkliga förtecken har dragit över det finländska samhället. Dess absoluta hjärta hittar man i vanliga familjer, vanliga vardagssammanhang, vid kaffebord och i skolor. Fostrare har fått besvara frågor om tro och människovärde – och ofta fått treva i minnets gömmor efter det de hört i skriftskolan och på religionstimmarna. Rautios slutsats är att det släkte som nu växer upp troligen är betydligt mer kyrkokritiskt än sina föräldrar, och obevekligt mot det som de uppfattar som kränkningar av människors värde.

Men samtidigt handlar det här om ett tillfälle för kyrkan: Nu är folk intresserade av vad som sägs och lärs! Då skulle det ju gälla att tydligt kunna säga vad det är man har att komma med.

Parallellt med klicka-ut-fenomenet växte en annan reaktion. De vanliga kyrkomedlemmarna vaknade. De som förment brukar kallas de passiva, men som lika väl kunde kallas de tysta. De började synas i tidningsspalterna och på forumen, speglades också på ledarplats och i kolumner – för medlemmar i kyrkan finns det i alla led, också bland journalister.

Rösterna speglas även på Kyrkpressens insändarsidor i detta nummer. En del av dem som har ringt och kontaktat oss den senaste tiden har ibland inte haft något i textväg att dela med sig, men de har haft ett stort behov av att tala kyrka med någon, ibland för allra första gången.

Det är mer än välkommet att de här rösterna nu tar den plats som tillhör också dem. Det de säger är att kyrkan trots allt är viktig för dem, att de bryr sig, och följaktligen uttrycker de ofta också oro för vad som ska hända med den nu.

Visst finns det också många som i samma omsvep bekänner sin sviktande kyrkoidentitet och säger att också de har funderat på att ta steget ut. Men inte än. Inte för att andra gör det, inte just nu. ”Har jag varit med så här länge fortsätter jag nog livet ut”, sade en av dem som radio Österbottens reportrar hade fångat i en gatugallup.
Det här betyder att det fortfarande finns en enorm kraftresurs som uttryckligen är ”för” kyrkan. Hur ska kyrkan ta den tillvara? Varför vill de stanna? Och vad är det som gör att ett mera aktivt engagemang inte känns bekvämt?
Samtidigt som kyrkan nu brottas inför öppen ridå på folkkyrkoscenen för att ge efterlängtade svar på de sexualetiska frågor som så länge varit något av en intern fråga i biskops- och kyrkomöten finns det också ett uppdrag som inte alls borde vara lika krångligt och smärtsamt.
Det handlar om att oblygt lyfta fram det goda som kyrkan faktiskt har att erbjuda sina medlemmar.

Orsakerna till att kyrkan uppskattas är av naturliga skäl en blandning av känslo- och nyttovärden och spiritualitet, och det är inget fel i det. Den evangelisk-lutherska kyrkans ansikte ska spegla en hängivenhet i guds-tjänst, både för människor och Gud.

Men att motivera en folkkyrka i första hand ur nyttosynpunkt är tveeggat från kyrkans håll. Krasst sett: Registrera sitt civilstånd kan man göra utan kyrka. Begravningsväsendet kan säkert ordnas på annat sätt om det blir tvunget. Diakonin sköter redan i dag det som statlig och kommunal service inte längre mäktar med, så om den upphör går passningen i retur.

Det kyrkan gör är viktigt. Men den andra dimensionen går inåt, på det andliga djupet, och handlar om vad kyrkan är.
Kyrkan är bland annat den plats där människor generöst ska få dela med sig tillsammans av glädjen över hur Gud griper in i deras liv. Den glädjen och är inte ämnad att hållas privat, det är den för stor för.
Ett ”gillar” i det sammanhanget räcker inte på långa vägar.

May Wikström



SOMMARREPRISEN 2024. De bad båda på varsitt håll, Kristoffer Streng i Finland och Jenny Nyqvist-Streng i Sverige, om att hitta en livskamrat. Någon som älskade Gud, någon som var musikalisk, någon med samma värderingar. Då såg Kristoffer en video på Youtube. I vår är de aktuella med sin första gemensamma skiva. 29.7.2024 kl. 10:00

HBTQ. Metodistkyrkan har tagit ett världsomspännande beslut om att montera ner sin praxis om att homosexualitet "inte är förenlig med kristen lära". Men kyrkan sprack på kuppen. 2.5.2024 kl. 22:32

INVANDRARARBETE. Församlingscentret vid Lundagatan i Borgå har i åtta år varit centrum och träffpunkt för utlänningar och invandrare i Borgå med Fredscaféet. Eld­själen i arbetet är Domkyrkoförsamlingens kaplan Hanna Eisentraut-Söderström. 29.4.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Domkapitlet fattade beslutet vid sitt möte idag. När församlingsrådet i början av april skulle välja mellan Pia Kummel-Myrskog och församlingens tf kyrkoherde Ronny Thylin föll rösterna jämnt. Därför blev det domkapitlet som fattade beslutet. 29.4.2024 kl. 13:16

profilen. Stiftets yngsta präst – det kan Wilhelmina Oldmark titulera sig. – Jag känner allt större visshet om att det jag gör är viktigt. 29.4.2024 kl. 08:00

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

FÖRSÄKRINGAR. I januari, när det var som kallast, gick en ventil i fjärrvärmesystemet i Terjärv kyrka sönder och temperaturen inne i kyrkan sjönk snabbt till -10 grader. Värmesystemet frös och måste nu förnyas. Men försäkringsbolaget har avslagit församlingens ersättningsansökan. 26.4.2024 kl. 11:14

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

TIDSKRIFTER. Förbundsarenan i samarbete med Åbo Akademi gjorde i början av året en undersökning där man kartlade finlandssvenskarnas läsvanor av tidskrifter. I rapporten som presenterades i mitten av april framgick att Kyrkpressen är den i särklass mest lästa tidskriften i Svenskfinland. 23.4.2024 kl. 15:15

sverige. Efter att ha mottagit kritik har Växjö stiftsstyrelses arbetsutskott nu föreslagit att den planerade studieresan till Rom i stället ska gå till Finland. Dessutom har de beslutat att avstå från att flyga, skriver svenska Kyrkans tidning. 23.4.2024 kl. 12:46

BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00