År 1999 väntade Amin Sandewas fru Grace Emanuel parets tredje barn. Det blev en dotter, men en kort tid efter förlossningen dog barnet. Amin Sandewa anade att allt inte stod rätt till när också Grace fick märkliga sjukdomssymptom.
– Jag kunde se i hennes ansikte att allt inte stod rätt till, men jag förstod inte vad det var som var fel.
Tanken att det kunde handla om hiv föddes och han beslöt sig för att, för säkerhets skull, ta ett infektionstest. Han reste från Morogoro, där han arbetade som präst, till Dar es Salaam för att kunna ta testet i hemlighet och slippa ryktesspridning i församlingen.
Hans intuition hade varit korrekt. Testet var positivt – vilket är mer än man kan säga om följderna.
Ryktesspridning
Det visade sig att hans fru redan under graviditeten fått veta att hon var hivpositiv, men att hon inte velat avslöja någonting. Hon var orolig dels för hur Amin skulle ta nyheten, dels för hur omgivningen skulle reagera.
I juli 1999 dog Grace Emanuel och två år senare den yngre av de kvarvarande två döttrarna. Dödsfallen satte fart på ryktena.
”Är ditt blod rent eller inte?”, frågade generalsek-reteraren för The Cristian Council of Tanzania rakt ut när Amin skulle förnya sitt kontrakt som präst vid den lutherska församlingen vid Sokoine universitetet i Morogoro.
Amin var svarslös och församlingen vägrade förnya kontraktet. Han återvände till sina hemtrakter i Kilimanjaro, men inte heller där lyckades han få någon församlings förtroende.
”Hur ska du orka med allt fältarbetet om du är sjuk? Och vilken församling tror du att skulle vara beredd att betala för din dyra medicinering?”, frågade stiftets biskop efter att han berättat om sin sjukdom.
Inom loppet av ett drygt år hade Amin Sandewa, förutom sin hälsa, förlorat sin fru, två döttrar, sitt jobb och sin kyrkas förtroende. Men inte sitt hopp.
Läs mera i Kyrkpressen 42/2010.