Min klädsituation är för tillfället ett rätt hopplöst kapitel. Eftersom jag lever i packlådor blockeras garderobsdörren i det som egentligen är mitt rum av de nämnda lådorna och klädskåpet blir följaktligen oåtkomligt. Alltså finns mina kläder i lillebrors gamla rum, de som inte ligger oåtkomliga i det tillbommade klädskåpet alltså.
I mitt nuvarande klädförvaringsrum ligger med andra ord en oordnad hög med kläder på skrivbordet. Det är oftast där som den rena tvätten hamnar, förutom det som kommer bort. De använda men ändå inte smutsiga kläderna hamnar på sängen. Resten av kläderna, de jag inte använder så mycket, ligger i en Estlandskasse bredvid sängen.
Det är vissa problem förknippade med att ha sin garderob utspridd på det här sättet. Det är ganska sällan man hittar det man letar efter och när man väl hittar det är risken ganska stor att skjortan är skrynklig eller någonting i den stilen. Och ju rörigare det blir desto mindre lust har man att hålla ordning och då blir det ännu rörigare.
Jag önskar mig en uppredare. En som hjälper mig att bringa ordning i kaos, att vika t-tröjorna snyggt, sortera strumporna och se till att byxorna är strukna. Som framför allt visar mig var jag ska börja. Tyvärr verkar uppredarna vara en utdöd yrkesgrupp i vårt samhälle.
Därför gläder jag mig rätt mycket över läget på den andliga fronten. De gånger som hela livet ramlar ner från sina hyllor, ligger i en enda röra och verkar totalt omöjligt att reda upp – då är det bara att ta direktkontakt med Uppredaren. Han som är expert på trassel, rådd och huller om buller. Ett snack eller två med honom gör det betydligt enklare att ta itu med högarna – det går liksom lättare när man vet att någon annan har gått före och berett en väg genom kaoset.