En kontroversiell journalist, omvänd till kristendomen som vuxen, som trots sina ibland rätt så svartvita åsikter väckt mångas intresse för en djup kristen tro i en postmodern skandinavisk värld – och en levnadsvis, blixtrande intelligent munk, som levt i tron och kyrkan sedan barnsben.
De är två ganska olika människor, men de kommer bra överens och har mycket att tala om. Det blev en vacker och rik bok av samtalen som förts från höst till vår. ”Ansikte mot ansikte” – det är säkert bra för läsaren, som nog kanske ibland kan vilja göra invändningar mot tvärsäkra åsikter i boken, att hålla titeln i minnet. Här ser vi på ett dunkelt sätt, så som i en spegel, men sedan ska vi se ansikte mot ansikte. Paulus berömda ord handlar om mysteriet i gudsrelationen som aldrig kan få sin uttömmande och hundraprocentiga uppfyllelse under livet på jorden utan avslöjas i sin härlighet först i det eviga livets kommande värld.
Det som åtminstone jag fick mest ut av under läsningen av Ansikte mot ansikte var nog att – trots att där fanns tankar som var lite främmande för mig – boken var så fokuserad på Guds kärlek i Jesus Kristus, den allt överskuggande kärleken som borde genomströmma kristenheten – i motsats till de dömande konflikter som vi ofta ser i kristenheten.
Det är nog bra att den provokative journalisten Skytte här i boken framträder som utfrågare, lärjunge – om än en jämlik sådan – och broder Wilfrid är den som svarar, den som anger tonen. Roligt även att se Skyttes ödmjuka och sökande sidor.
”Allt kan alltid till slut bli mycket bra.” De här gyllene orden av Wilfrid Stinissen är nog en av höjdpunkterna i boken. När Skytte och Stinissen samtalar om godhet och ondska, om människans synd och Guds helighet, om bönen, om umgänget mellan oss och Gud, så fokuserar de hela tiden på en röd tråd som handlar om att nåden, kärleken, är både vägen och slutmålet, och om att Gud alltid vill det bästa och det slutligt frälsande med oss alla, utan undantag.
Här kommer samtalspartnerna in på mycket brännbara ämnen: kan det till och med vara så att vi i Bibeln finner stöd för tanken på att Gud har en plan och andra sätt än vi säkert vet om som leder till att även andra än fromma troende kristna vid livets slut får del av saligheten? Att alla till sist blir ett i Gud? Med ett övertygande resonemang bejakar broder Wilfrid både ondskans helvetesexistens och möjligheten till universell frälsning. Det blir så om man, likt Simone Weil ville jag tillägga, vågar ge sig in i de allra mest djupborrande aspekterna av försoningen.
Jag tycker inte om att Skytte och Stinissen utan vidare motarbetar till exempel den kvinnliga prästen som ogärna börjar mässan med frågan om synden. Det gäller att försöka förstå andra trossyskons aspekter också utan att alltid utgå från sin egen utgångspunkt.
Men summa summarum så är nog Ansikte mot ansikte en av de viktigaste och mest angelägna andliga böcker som getts ut på länge. Säkert uppmuntrar boken även till läsning av de bägge herrarnas tidigare produktion.