– Det har jag senare i livet inte haft något emot att han gjorde, säger han.
Musiken tog således Egon Veevo redan som barn. Han spelade i olika band som också turnerade och det var på det sättet han hamnade i Österbotten.
– Jag försökte studera ett och annat i Estland men jag fann inget som jag ville fortsätta med. Sommaren 1996 besökte jag evenemanget Kristen sång på Stundars tillsammans med ett estniskt band. Där kom jag i kontakt med några studerande från Fria Kristliga Folkhögskolan (FKF), som jag upplevde intressant. Det ledde till att jag ville ta examen i musik och så kom jag mig till musikhuset i Jakobstad 1999.
Numera kallar Egon Veevo sig för en inventarie på musikhuset.
– Jag var där i åtta år, först gick jag yrkesutbildningen och sedan yrkeshögskolan.
Sedan dess har han stannat i Jakobstad. Det har nu blivit tretton år.
– Jag trivs i Jakobstad och med människorna här. Staden har passlig storlek. Men för att får flera spelningar borde man kanske bo någon annanstans.
För tillfället räcker inte spelningarna till för att försörja sig på, så han jobbar också som fotograf på kryssningsbåten mellan Helsingfors och Stockholm.
– Det är inget fel på jobbet, men efter ett tiodagars arbetspass blir jag trött på att vara bland folk. Jag har passagerarhytt och ifall grannarna festar fyrtioåtta timmar i sträck så ställer jag ibland mig frågan om det är de eller jag som ska åka i havet.
Egon Veevo säger att han skulle behöva cirka tio spelningar per månad för att leva på musiken.
– Jag har inget band som jag spelar regelbundet med. Mest deltar jag som musiker i olika projekt, såsom till exempel med Jacob Gospel och Ichtys. Jag spelar helst gospel och soul, sånt som har lite sväng.
Han tackar inte nej till spelningar på krogar.
– Det är ju mitt jobb. Och så kan man ju också tänka att det behövs flera kristna på puben. Man behöver ju inte slå alla med Bibeln i huvudet. Visst kan det vara konfliktfyllt. Men förhoppningsvis gör man intryck på människor var man än är.
Egentligen har han inte haft så många spelningar på krogar, det är mest Torsdagsjazz i Jakobstad och dit kommer folk mest för musiken även om de tar sig några öl.
– Jag är heller inte intresserad av att spela dansmusik. Jag skulle inte vilja spela på båten.
Underhållande svenska
Svenska har Egon Veevo lärt sig i Vasa 1997, han gick först på språklinjen vid Evangeliska Folkhögskolan och sedan på FKF:s tvååriga musiklinje.
– Det var bara att börja tala. Men jag borde skicka en räkning till mina kompisar för den underhållning jag bjudit dem på med alla mina felsägningar.
I dag hörs den estniska accenten knappast alls när Veevo talar.
– Jag blir gladast när jag lyckas lura finlandssvenskarna att svenskan är mitt modersmål. Jag tror jag har ärvt min fars språköra, han hade lätt för språk.