Proppfylld av gener och memer återspeglar ju människan inte bara sina föräldrars anleten och drömmar men även tidigare generationers utmaningar och livsöden.
Den traditionella släktforskningens teknikaliteter har så småningom kompletterats med det emotionellt laddade släktträdet där känslor och relationer – fantiserade och verkliga – står i centrum för analysen. Insikten om att även våra avlidna släktingar – och kanske speciellt de! – har ett starkt inflytande på vårt eget dagliga liv stämmer sinnet till stillsam begrundan. Tanken på självständiga och sakligt grundade livsbeslut ter sig i det perspektivet onekligen lite överdriven.
Men om det fysiska släktträdet imponerar med sin övertydliga spretighet, och det emotionellt belamrade grenverket döljer både skadeinsekter och kärleksinskrifter i barken, kan man bara undra hur ett andligt släktträd skulle gestalta sig som bild och berättelse. Sannolikt skulle trädets yttre form spränga tidens och rummets gränser och peka på släktskap och relationer långt mer intrikata och komplicerade än vad vår avancerade hjärna någonsin kan prestera.Bröder och systrar och mostrar och kusiner hemmahörande i andra kulturer och samhällen skulle på den bilden förenas med pilar, raka och krokiga, rakt in i vårt eget hjärta. Med sunnan prasslande i grenverket samlas släkten, den blodsförenade, för att under glam spegla sina liv mot varandra. Kvardröjande i Paradisets utmarker väntar många som saknar inbjudan. De som träffas är inte alltid de som står varandra närmast.