– Det beskrivs träffande av Tom Waits som i en sång skrivit ”I never saw the east coast untill I moved to the west” (jag såg aldrig östkusten innan jag flyttade till väst), säger pastorn och författaren Jaakko Heinimäki.
Heinimäki skrev år 2008 boken Luterilaisuuden ABC tillsammans med teologiedoktor Jari Jolkkonen, biskopsmötets sekreterare. Under senaste veckoslut diskuterade de tillsammans ämnet lutherdomens betydelse för utlandsfinländarna. Då höll enheten för kyrkans arbete bland utlandsfinländarna sitt tjugosjunde seminarium i Karleby. På plats i Karleby fanns över hundra utlandsfinländare, både anställda och förtroendevalda från hela världen.
Både Jolkkonen och Heinimäki har upptäckt en allmän stereotyp inställning där mycket av finländarnas agerande förklaras med vårt dystra lutherska arv.
– Det förklarar allt från arbetströtthet, ätstörningar hos unga kvinnor till finländarnas självmordsbenägenhet, säger Heinimäki. Även analytiska personer faller i den fällan. Kanhända det finns en speciell form av depression i Finland, men det tror vi är mera ett nationellt särdrag.
Heinimäki och Jolkkonen har förgäves sökt i Luthers skrifter, i Katekesen och i psalmboken efter sådant som stöder den stereotypa bilden av lutheraner.
– Att vara lutheran är bättre än vad ryktet säger, menar Jolkkonen som doktorerat i luthersk teologi. Mitt intresse för ämnet började under studietiden på ölkrogarna här hemma där även jag sjungit i den lutherskt kritiska kören. Tills jag en dag fick nog och började ta reda på vad det egentligen innebär att vara lutheran.