Helnykterism bland oss medelålders mammor är numera betydligt ovanligare än den var bland våra egna mödrar på sextiotalet.
Moralmuren som under tidigare decennier höll tillbaka kvinnors drickande föll definitivt med det nya millenniet, konstaterar forskare Heli Mustonen i Institutet för hälsa och välfärds antologi Suomi juo (2010). Boken är flera forskares grundliga kartläggning över våra alkoholvanor. Mustonen skriver att de kvinnokohorter som tidigare slog vakt om en traditionell och principiell nykterhet nu passerat den övre gränsen på 69 år för undersökningen och ersatts med generationer av kvinnor med en mera liberal syn på alkoholbruk.
Suomi juo avslöjar en intressant skillnad. Orsaken till att folk tackar nej till alkohol klassificeras i en av undersökningarna i grupper med olika motiv. En av grupperna motiverar sin nykterhet med oron för att tappa kontrollen eller för att de druckit för mycket tidigare. I den här gruppen är männens andel dubbelt så stor som kvinnornas. Något tillspetsat sagt dricker kvinnor alltså mer än någonsin, men bekymrar sig inte för följderna. Männen dricker också mer, men inte lika mycket mer, och de oroar sig allt mer över var drickandet kan sluta.Vad beror kvinnornas attityder på? Det här förbryllar också forskarna. Den finländske mannens alkoholism är väl bekant som myt och smärtsam vardag. Har vi en kvinnlig repris att vänta? Spåren som syns i de orosbetingade svaren andas ju en historia av ”been there, done that” – varit där, sett det.
Samtidigt visar den färska rapportboken att det också är kvinnorna som lider mest av andras drickande. Tolv procent av kvinnorna, jämfört med fyra procent av männen, uppger att deras liv påverkas allvarligt av någon anhörigs drickande. Det betyder att femtonåriga Siri och 69-åriga Anja, som båda tycker att det är jobbigt att och när en närstående dricker, delar känslan med 200 000 andra finländska kvinnor.
En av deras medsystrar kommer anonymt till tals i tidningen Syd-Österbotten häromveckan i en artikel med anledning av att vårdkliniken Pixne håller semesterstängt. Kvinnan är anhörig till en man som varit alkoholist i tiotals år. Hon berättar att juli är den tuffaste månaden både för den som dricker och för de anhöriga. Semester kan vara himmel men också ett rent helvete.
Att ställa frågan ”har du problem med spriten?” sitter så väldigt hårt åt också när den känns alltmer befogad. Kanske är det den fallna moralmuren som gör att vi fegar ur och inte frågar rent ut hur det riktigt är ställt. För är det inte att lägga sig i andras angelägenheter. Är det inte att moralisera och förvärra, förstöra en vänskap.
Den raka hälsning kvinnan i Syd-Österbotten ger vidare borde kunna skingra moraldimmorna. Den lyder: Det sista folk ska göra när de ser att någon har problem med spriten är att vända dem ryggen. De som är närmast, på jobbet och i vänskapskretsen, borde våga fråga hur det är om de märker att någon dricker för mycket. När den drabbade märker att andra ser missbruket vågar han eller hon erkänna det också för sig själv och kanske välja att söka hjälp. För det finns hjälp att få.
När moralens väktare har stigit åt sidan står de ansvarsfulla vännerna kvar, kvinnor och män.
Att fråga är att bry sig.
Att fråga sig själv är lika viktigt.