Leif Sjöström sitter på trappan utanför sitt arbetsrum i en gammal, rödmålad bod och ser inte ut att ha bråttom någonstans.
Under sommaren kör Vasabladet med arkivpärlor av hans omtyckta serie Folkets Dagblad. Sjöström själv är tjänstledig och jobbar med boken Muukalainen Rantaruotsissa (Främlingen i Strandsverige) som utkommer i höst. – Jag och författaren Juha Ruusuvuori har under våren rest från Sideby i söder till Karleby i norr. Juha beskriver upplevelserna ur en utomståendes perspektiv medan jag gör teckningar och har fungerat som hans guide.
Journalistiken självklart val
Sjöström har alltid varit intresserad av människor. I högstadiet roade han sig med att rita av lärare i skolböckerna. Samtidigt skrev han också korta texter som ibland togs in i Vasabladet. – Skrivandet och tecknandet gick redan då hand i hand och jag var hela tiden inställd på att bli journalist.
Efter gymnasiet studerade Sjöström litteratur, konsthistoria, etnologi och filosofi i Åbo, men efter två år hoppade han av för att börja jobba som redaktör på Österbottniska Posten.
– Vid sidan av skrivandet började jag teckna en serie som hette Bottningar. Serien fortlevde i form av Helgens Nyheter efter att jag blivit anställd på Vasabladet 1984.
Rakt på sak
År 1991 då Folkets Dagblad föddes blev tecknandet ett heltidsjobb. Sjöström känner sig privilegierad över att kunna kombinera två av de saker han tycker bäst om.
– Satirteckningar är komprimerade och slagkraftiga samhällskommentarer. Som tecknande journalist har man lättare att gå rakt på ämnets kärna än som skrivande journalist.
Sjöström gör fyra serier per vecka och förutom i Vasabladet publiceras de också två gånger i veckan i Åbo Underrättelser och Västra Nyland. Arbetsdagen börjar vanligtvis klockan sex med att han söker inspiration genom att lyssna på radio och läsa riks- och regionaltidningar.
– Jag försöker göra väldigt raka och avskalade serier. Budskapet ska vara tydligt: om läsarna blir tvungna att fundera över vad serien egentligen handlar om har jag misslyckats i mitt jobb.