De heligas gemenskap

Ledare. Mår tron bäst i den stora folkkyrkogemenskapen eller den intima cellgemenskapen? 8.7.2010 kl. 00:00

Jan Lindström

Den amerikanske radikalpredikanten Eric Voelz har turnerat både i Sverige och i Finland. Hans tes är att kristna borde samlas i smågrupper i hemmen, och att de stora och folktomma kyrkorna med professionella, läs: präster, rentav är ett historiskt misstag. Bara i de små cellerna finns levande tro, menar han.  Predikantkollegan i det lutherska ledet, kyrkoherde Stefan Forsén, poängterar att det ligger något i att vara många i tillbedjan, en dimension som fattas i cellgrupperna.
Det är sant. Samtidigt måste man ju erkänna att besökarna i en alldeles vanlig församling, en alldeles vanlig söndag, i regel inte är överväldigande många.

Biskop Björn Vikström uttryckte på årets missionsfest i Oravais sin oro över att besvikna unga vänder ryggen åt de existerande församlingarna, som de uppfattar som passiva och likgiltiga. I stället skapar de egna sammanhang med ivriga, engagerade kristna. ”Frestelsen är att återskapa den perfekta församlingen redan här på jorden. Men man uppmärksammar sällan att man plockar russinen ur kakan ur flera församlingar: man samlar en engagerad skara, men lämnar ett stort tomrum bakom sig i sin gamla församlingsgemenskap”, konstaterar Vikström.

Alla medlemmar i den evangelisk-lutherska kyrkan som bor inom ett och samma område i en kommun ska tillhöra en och samma församling.
Måste det vara så? För ett tiotal år sedan ventilerades de så kallade cityförsamlingarna och möjligheten att fritt få välja församling inom samma stad. Farhågorna för att församlingarna med de häftigaste predikanterna och den bästa musiken skulle dra till sig alla aktiva medlemmar gjorde de kyrkliga beslutsfattarna tveksamma. Därför får kyrkans medlemmar fortfarande finna sig i att byta församling om de flyttar över gatan, och gränsen mellan församlingarna råkar gå just där.
Vad händer då om folk själva får välja?

Här måste kyrkan se sanningen i vitögat: Folk väljer ändå. Det går inte längre att hålla fåren i fållan med teologiska argument. Valen sker på olika grunder både i folkkyrkans inre, aktiva kärna och bland den stora tysta medlemsskaran. Det är bara följdriktigt att de generationer som lärt sig att skräddarsy allt från sin ideologi till sitt tevetittande också väljer en trosgemenskap som passar dem. Russintjuvar eller inte lever de bara konsekvent i individualismens tidevarv. Det kan de inte anklagas för. De mera passiva röstar också, med fötterna. Sedan år 2003 har den evangelisk-lutherska kyrkan årligen förlorat mellan en halv och en procent av sina medlemmar. Utskrivningstrenden talar sitt tydliga språk som syns bäst i en kall sifferserie: 34 952 (2006), 37 879 (2007), 52 203 (2008), 43 650 (2009).

I folkkyrkan finns tanken om den saliga blandningen av människor. Här ska alla rymmas, här ska måttet av tro inte mätas. Här finns ”en plats i en kyrkobänk, som är bara, bara min”. Detta står i bjärt kontrast till smågruppsteologin som i sina värsta avarter kan handla om ett slutet sällskap där osunda drag kan utvecklas under ett odefinierat ledarskap. Att tro på mänsklig samvaro där ledarskap helt och hållet fattas är nämligen naivt. Kyrkoherde Forsén är inne på ett viktigt spår när han funderar över hur det andliga ledarskapet i de lutherska församlingarna ser ut. Det finns fortfarande en djup klyfta mellan lekmän och präster, den som brukar uttryckas i frustrationen över att ”det enda man duger till är att dela ut psalmböcker”. Det här måste tas på allvar.

Vi behöver olikheter för att inte falla in i  andlig elitism, där man ska passa in i vissa mönster för att platsa i gemenskapen. I den allmänneliga blandningen av människor vi inte har valt får vi umgås med folk vi helst hade velat slippa. Det är en ren nåd.
Och det är inte sagt – kanske inte ens troligt – att det finns några enrummare i himlen.
May Wikström



Kajsa Åbacka gillar att vara hjälpledare.

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49
– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro, säger David Carty.

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00
Katarina Gäddnäs, Kent Danielsson och Mikael Kurkiala diskuterar helig dårskap i kyrkan på Hamnö, Kökar.

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50
Mikael Lindfelt kom till ÅA för att bli präst. Han blev rektor.

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00
Demonerna sliter i den hårt prövade bonden Henrik. Från vänster: Eva Hietanen, Andreas Hägglund, Roland Nylund, Johanna Liljeström Kontor, Maria Forsblom och Elias Kackur.

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00
Då och då uppstår det djupa samtal, både med egna församlingsmedlemmar och turister, säger församlingsmästare Tove Holmström.

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00
Församlingen ansvarar för konfirmandernas säkerhet under lägren – men har också ett ansvar gentemot sin personal.

KONFIRMANDLÄGER. Nattvakter, tydliga överenskommelser med föräldrar, ett telefonnummer att ringa 24/7 om läget blir ohållbart – bland annat det här måste församlingar ta till för att garantera säkerheten vid konfirmandläger. – Vi måste fråga oss om ungdomarna är i "lägerskick", säger Helena Salenius vid Kyrkostyrelsen. 29.6.2023 kl. 17:47
Finska Missionssällskapet stöder bland annat miljöfostran i Tanzania med medel för utvecklingssamarbete.

FMS. "Det finns betydande nedskärningar i utvecklingssamarbetet i programmet, och vi är oroade över hur dessa kommer att påverka situationen för världens fattigaste." Det skriver FMS i ett pressmeddelande. 28.6.2023 kl. 13:55
Olyckan inträffade vid Honkiniemi lägergård.

olycka. En olycka inträffade i måndags i samband med Seinäjoki församlings barnläger. Olyckan skedde då ett barn simmade. Idag kom sorgebudet att barnet dött. 22.6.2023 kl. 14:55
De ukrainska kyrkornas ledare berättar om sina krigserfarenheter vid Europeiska kyrkokonferensens generalförsamling i Tallinn i juni 2023.

EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Rysslands anfallskrig och strävan efter rättvisa och hållbar fred blev ett av huvudtemana under mötet. 22.6.2023 kl. 11:28

EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Slotte är professor i religion och rätt vid Åbo Akademi och biträdande chef för spetsenheten för forskning i europeisk rätt, identitet och historia vid Helsingfors universitet. 22.6.2023 kl. 11:33
Nummer ett: Se kungarnas och drottningarnas Storkyrkan, nyrenoverad till sin färg från 1743.

STOCKHOLM. Med alla sevärdheter, affärer och restauranger i Stockholm är det lätt hänt att du går förbi kyrkorna. De är många, stora och gamla, men stig in. Många har en egen profil och en aktiv verksamhet. Kyrkpressen har sammanställt vad du bör se. Efter artikeln kan du ladda ner KP:s kyrkguide för Stockholm. 14.6.2023 kl. 14:00
Mari Parkkinen blir den tredje kvinnan i biskopskollegiet.

biskopar. I biskopskollegiet sitter i höst för första gången tre kvinnor som biskopar. Valet var överraskande jämnt. 16.6.2023 kl. 15:50
Ekumeniskt "olyckliga formuleringar" när präst bytte från Borgå stift till Metodistkyrkan.

ekumenik. Susanna Lönnqvist bytte och blev präst i Metodistkyrkan. Efter närmare ett år förklarade domkapitlet i Borgå stift nu hennes "prästämbete förlorat". 16.6.2023 kl. 15:18
Målningarna är gjorda i akryl. Vernissage blir det den 11 juli, då kan man också få höra Pauliina Kittilä berätta om sin resa.

Konst. Pauliina Kittilä läste en bibeltext om hur Hesekiel profeterade över döda ben och väckte dem till liv. Bibelstället och bön ledde henne till en tjänstledig höst, en målarresa till Finlands fyra hörn – och en sommarutställning i Helsingfors domkyrkas krypta. 15.6.2023 kl. 13:54

Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00