Birgitta Boucht har tio steg från hemmet i centrala Helsingfors till sitt arbetsrum. Själv kallar hon det lekstuga, och när man stiger in förstår man varför.
Rummet är en salig blandning av skrivböcker, tidningar, mjukisdjur, askar, foton, barnteckningar, minatyrskepp ... Ett välordnat skrivbord med en bärbar dator dominerar, väggarna pryds av färgglada tavlor och kollagekonst.
Bredvid ingången står en säng med ett gladgult, afrikanskt överkast.
– Jag vill att mitt arbetsrum ska vara vackert och fullt av intressanta prylar. Varje sak här har en historia och berättar något om mig och personer jag träffat, säger Boucht.
Den åländska författarkollegan Katarina Gäddnäs skriver i hemmets kombinerade bibliotek och gästrum. Ibland reser hon till Helsingfors för att få omväxling och lånar sina vänners arbetsrum.
– När jag skriver vill jag ha ljus och luft, ordning och reda. Det måste vara tyst omkring mig och inte för kallt, jag har dålig blodcirkulation. Och så måste jag skriva på min egen dator, utan den är jag helt hemlös, säger Gäddnäs.
Robert Åsbacka har inte några specifika krav på miljön när han jobbar – det enda han behöver är sin dator och en lugn plats. I dag jobbar han i sitt hem på eftermiddagen och på ett kontor ett stenkast ifrån på förmiddagen.
– Mitt arbetsrum är ganska sparsamt möblerat. Jag har ett skrivbord, en bokhylla och en skön fåtölj men ingen internetförbindelse.
Skrivbordet använder jag för att ställa ifrån mig grejer på men jag skriver i fåtöljen med min datakudde och laptop i knät.
Läs mera i Kyrkpressen 23/2010.