På väg till Åbo för att intervjua teologie doktor Patrik Hagman sitter jag och skriver förvirrade minnesord i mitt block: postkristet land, rekristen kyrka, postsekularismens tidevarv. Jag vill träffa honom för att jag vet att han tänker spännande tankar bortom den tröttsamma indelningen i konservativt och liberalt.
Under upplysningstiden försökte staten neutralisera religionen genom att göra den till något som sker inne i människan.
– Både de konservativa och de liberala inom kyrkan köpte den rationalistiska tesen att tron är någonting inre och privat. De konservativa väckelsekristna fokuserade på själens frälsning och de liberala på den privata moralen. Då försvinner kristendomen som en idé om hur en gemenskap ska fungera, säger Hagman.
Paradoxalt nog blir kyrkan då egentligen lika betydelselös för bägge lägren, menar han.
– Att tänka i termer konservativ-liberal är på väg bort. Men tyvärr är det fortfarande det som får utrymme i medierna.
Han säger att det är vanligt att de som börjar studera teologi känner sig tvungna att förklara färg: konservativ eller liberal.
Knäckfrågan kan vara till exempel den om du godkänner kvinnliga präster eller inte.
– Studerandena väljer sida, men det är väldigt oklart för dem vad de egentligen väljer.
Läs hela profilen i Kyrkpressen 20/2010.