Åtminstone för egen del har jag noterat att nyfikenheten inte avtar med åren. Snarare tvärtom. Som ung trodde jag nämligen mig veta nästan allt med samma mängd information som jag nu upplever närmast som aptitretare för att ta reda på mera.Där jag tidigare var nyfiken grön är jag nu nyfiken grå. Och det är som sådan jag kommer att gå vidare här i livet.Eftersom detta är mitt sista inlägg på denna plats vill jag passa på att medge att jag bär på en viss oro som har att göra just med min medfödda nyfikenhet: Hur ska jag legitimera den då jag inte längre med riktigt gott samvete kan presentera mig som journalist ute på uppdrag?
Den senaste tiden har jag därför trevat mig fram och försökt vara nyfiken så att säga å mina egna vägnar. Det har gått riktigt bra. Till min glädje har jag noterat att människor ganska gärna talar om vad de håller på med, vilken firma de representerar och annat liknande.
Under mina promenader genom Forums parkeringshall, den långa gången fram till hissarna och den fortsatta promenaden fram till portgången där redaktionen finns, har jag fått upplysningar om de pågående arbetena med att göra parkeringsutrymmena trivsammare, vilka utmaningar som är förknippade med att städa hissarna och rulltrapporna, hur många flaggor som ska hissas och sänkas i Forumkvarteret en officiell flaggdag, hur man hittar rätt färg till väggar som ska målas …
Jag ser med förtröstan fram emot att vara en aktiv nyfiken grå.