Antalet prästvigda i stiftet har inte blivit färre och församlingarna har inte blivit fler. Ändå räcker prästerna inte till, konstaterar Clas Abrahamsson. En orsak är pensionsavgångarna, en annan är tjänstledigheter.
– Den här bristen är i och för sig inget nytt, säger Abrahamsson. Det går i vågor och vi har haft brist förut i stiftet. Men det kommer att bli kärvt och vi har många luckor att fylla.
Läget kan dock förändras snabbt. Om antalet prästvigda blir stort löser det många problem.
– Men vi vet inte på förhand hur många som kommer att prästvigas i år.
Över tio präster kommer att behövas innan året är slut. Hittills i år har fem prästvigts, varav tre har församlingstjänst.
– I huvudstadsregionen och i Åboland är tjänsterna helt besatta. Men flera församlingar på Åland och i Österbotten kommer att behöva nya präster. Det är såväl kyrkoherdar som kaplaner och församlingspastorer som behövs.
Negativ spiral
För prästerna i tjänst orsakar luckorna mer arbete, och för mycket arbete kan i sin tur leda till tjänst- och sjukledigheter.
– Vi är verkligt bekymrade över arbetsbördan som många präster har.
Enligt lagen måste det finnas en kyrkoherde i varje församling. I annat fall måste någon annan ta på sig ansvaret.
– Om en enprästförsamling saknar präst måste någon från grannförsamlingen förordnas att sköta det jobbet, vid sidan av sin egen tjänst.
Situationen är krånglig för alla inblandade.
– Det är naturligtvis jobbigt för församlingen som saknar präst. De tillfälliga arrangemangen kan sträcka sig över flera år och då är det svårt att få någon kontinuitet i arbetet.
Läs mera i Kyrkpressen 12/2010.