En stormig höstdag sökte sig Dani Strömbäck ner till havet i Närpes. Medan han satt och betraktade de vindpiskade vågorna bestämde han sig. Det var i Närpes familjen skulle bo.
Det låter kanske som ett enkelt beslut. Men med tanke på att Dani Strömbäck då bodde i Kalifornien i närheten av fru Jessicas morfar och mormor blev det både många och långa diskussioner innan flytten blev av. Men 1994 flyttade de till Nämpnäs.
Under tiden han bodde i New York träffade Dani Strömbäck Jessica som senare kom att bli fru Strömbäck. Hon är barnbarn till Francis Schaeffer, pastor, författare och grundare av L’Abri i Schweiz, en kristen tillflyktsplats. I New York kom paret i kontakt med Antiokias ortodoxa kyrka.
– Jag är uppvuxen inom frikyrkan i Närpes där jag började spela i tidig ålder. Men redan under gymnasietiden var jag intresserad av kyrkohistoria och då kan man inte undgå att stöta på den ortodoxa kyrkan.
I New York fyllde Strömbäck två A4-papper med sina frågor utgående från sin frikyrkliga bakgrund och gick med dem till Fader George, en ortodox präst på Manhattan.
– Han bara gav mig en ikon och en bönbok och sa: Här har du kärnan.
Föda för alla sinnen
Samtidigt råkade Metropolitan Museum i New York ha en arkeologisk utställning från Bysans med gamla kyrkoföremål från Antiokia.
– Det var intressant att se de gamla kyrkoelementen, rökelsekaren och allt det som de tidiga kristna tog med sig från judendomen. På något sätt föll bitarna på plats för mig.
Dani och Jessica Strömbäck konverterade tillsammans till ortodoxin 1991. Ungefär samtidigt konverterade även hennes familj.
– Jag tycker om det vackra i liturgin, arkitekturen och ikonerna, om doften av rökelse. Alla sinnena får föda. Gudstjänsten är ett bra ställe att varva ner på, ett ställe där man får vara sig själv. I västerlandet vill vi analysera och bena sönder, men i östkyrkan kan man säga rakt ut att det vet vi inte, det är ett mysterium.
Läs mera i Kyrkpressen 11/2010.