Ett bestämt tja, eller ...

Ledare. Biskopsmötets besked att det kristna äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna var klart och entydigt. Lika klar och entydig var slutsatsen att den kristna äktenskapssynen inte gör det möjligt med kyrklig välsignelse av samkönade par. 18.2.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Efter detta kan det säkert för många upplevas som förbryllande att biskopsmötet i alla fall anser att man inom ramen för den pastorala verksamheten kan be med och för dem som registrerat sitt partnerskap.

Den fråga många redan ställt sig är om inte detta kan ses som ett kyrkligt accepterande av samkönade partnerskap. Kyrkan kan väl inte be för något som man inte accepterar?
En misstanke som därefter ligger snubblande nära är om biskopsmötet i detta fall försökt sig på det omöjliga konststycket att samtidigt säga ja och nej till samkönade par. Alltså att biskopsmötet brutit mot Bibelns uppmaning att ja ska vara ja och nej ska vara nej och i detta fall sagt ett bestämt ”tja”.

Så kan det se ut, men så är det ändå inte.
Det som biskopsmötet har sagt är att homosexuella personer har samma självklara rätt som alla andra att be tillsammans med kyrkans representanter och samma rätt att blir delaktiga av förböner.
En spydisk kommentar har varit om det verkligen behövdes nio biskopar att säga detta. Svaret är att det förmodligen behövdes. Det visar de likaså spydiska kommentarerna om att kyrkan nog kan välsigna byggnader av olika slag, men inte alla människor.

Problemet med biskopsmötets besked uppstår om man inte gör åtskillnad mellan att välsigna personer eller välsigna deras handlingar. I det aktuella fallet alltså mellan homosexuella personer och deras samkönade parförhållanden.
Till det förra säger biskoparna ja, till det senare nej. Nejet är en konsekvens av synen på äktenskapet som ett förhållande mellan man och kvinna. Jaet är en konsekvens av att vi alla har rätt till bön och förbön.
Svårare än så är det egentligen inte.
Det slutliga beslutet om hur kyrkan ska ha det i denna sak fattas av kyrkomötet. Det behövs inte ens små siargåvor för att säga att ärendet där kommer att väcka livlig debatt.
Det som förhoppningsvis kan undvikas är en hetsig, upprivande debatt. En sådan gagnar ingen. Åtminstone inte dem som vill slå vakt om det kristna äktenskapet som det nu definierats också av biskopsmötet.
Även om det kanske kan förefalla blåögt att hoppas på en saklig debatt finns alla skäl att göra det och att be om en sådan.

Eftersom det knappast kan anses troligt att någon kommer att tala för en begränsning av vem eller vilka kyrkans representanter kan be med och för blir den stora frågan förmodligen hur och var det kan ske.
Också här ger biskopsmötet åtminstone indirekt vägkost för kommande diskussionen. I och med den klara gränsdragningen mellan äktenskap och andra förhållanden ter det sig självklart att element som förknippas med ingående av äktenskap inte bör finnas med och leda tankarna i äktenskaplig riktning i andra sammanhang.

Utan att gå in på detaljer i övrigt kan det konstateras att två bröllopsklädda personer framför en präst vid altaret och med festklädda ”medbedjare” i kyrkbänkarna mer än mycket påminner om ingående av äktenskap.
Redan detta exempel visar att kyrkan behöver klara direktiv om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Det sannolika är att man inte kan enas om praktiska lösningar som kan accepteras av alla. Och då är den signal om samvetsfrihet som biskopsmötet gav av stor betydelse.

Det är alltså att hoppas att kyrkomötet i sin behandling av denna fråga så lugnt och sakligt som det bara är möjligt ger vägkost åt biskopsmötet för fortsatt behandling av hur ärendet kan föras vidare i praktiken enligt de välkomna principer som nu slagits fast.
Det är också att hoppas att alla efter det tar böner och förböner för vad de är och inte läser in annat i dem. Det gäller både dem som är för och dem som är mot kyrklig välsignelse av samkönade parförhållanden.

Stig Kankkonen



Wolfgang Hermann har bestigit två hinder i form av missbruk.

missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00
Nicolina Grönroos är ungdomsarbetsledare i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är Kampens bottenvåning mitt i morgonrusningen.

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01
Erik Nyström jobbar för tillfället i Helsingfors i stället för i Uganda.

solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13
Fjolårets resultat visar ett underskott på 1,9 miljoner euro.

FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00
Jonas Gehlin tycker det varit mindre utmanande än väntat att bo och jobba i Finland.

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

prästvigning. Jean d’Amour Banyanga prästvigdes sjunde juni i Borgå domkyrka. 8.6.2020 kl. 12:33
Till de konstigaste saker Haje Abrahamsson gjort under coronaisoleringen hör att hon öppnade en byrå för flygande mattor och kokade grankottssirap!

utmaningar. Haje Abrahamsson är skådespelare och mamma till ett barn med specialbehov. – Det jag gör kan tyckas tungt, men det är roligt och djupt meningsfullt. 5.6.2020 kl. 10:39
En chaufför påverkar stämningen i hela bussen, bland annat därför tycker Rune Packalen att det är viktigt att kunna bjuda på sig själv.

sibbo. Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare. 4.6.2020 kl. 14:11
Mattias Åhman i sitt rätta element, i köket.

Personligt. Kocken Mattias Åhman är en tävlingsmänniska. Vad han än gör strävar han efter att bli bra på det. Nu satsar han på att fortsätta bygga upp restaurang Hejm som fått öppna igen. 4.6.2020 kl. 11:11
Heidi Finnilä är aktuell med podden ”Min galna mamma” som hon gör tillsammans med dottern Vivi Vesterinen. I podden diskuterar de svåra ämnen som psykisk ohälsa, skilsmässa och förhållandet till alkohol.

Depression. För känslig, för högljudd, för hudlös. Efter flera svåra depressioner har Heidi Finnilä lärt sig att se på sig själv med nåd. – Jag skäms inte för att jag är en liten ömklig varelse, inte tuffare än så här. 3.6.2020 kl. 15:08
Juldagsfirande i Dunga.

mission. Om Gud vill och flygen går återvänder Chamilla och Kristian Sjöbacka till Kenya så snart de kan. ”Får man trivas så här bra på missionsfältet?” har de ibland frågat sig. Landet och arbetet har förändrats sedan de första gången åkte ut som missionärer. 4.6.2020 kl. 09:19
Fler matkassar än vanligt går åt både i Helsingfors och Vasa.

mathjälp. Coronaepidemin har lett till ett ökat behov av mathjälp. De som ordnar matutdelning försöker möta behovet, samtidigt som de fått lägga om verksamheten. 2.6.2020 kl. 15:51

Boken "Den som offrar sig" är den första delen i serien ”Brottsplats Österbotten”.

DECKARE. Kyrkoherdens fru har blivit stenad till döds i den österbottniska byn Solf. Det är upptakten till deckaren ”Den som offrar sig”, skriven av Simon Ventus och Christina Gustavson. 8.3.2023 kl. 18:38
Även om Larmosjön inte är det öppna hav Stig Nykvist är van vid trivs han där ändå.

missbruk. Tidigare vann flaskan om han måste välja mellan den och hustrun. Idag väljer Stig Nykvist bort flaskan. – För missbrukare är det dagens viktigaste och svåraste val, säger han. 8.3.2023 kl. 10:50

kollekt. Kyrkostyrelsen rekommenderar Mobilepay för att samla in kollekt, de församlingar som gör det har goda erfarenheter – ändå erbjuder de flesta församlingar i Borgå stift inte den möjligheten. – Mobilepay är faktiskt lättare än att hålla på med kontanter, säger de anställda vid ekonomiavdelningen i Kyrkslätts kyrkliga samfällighet. 7.3.2023 kl. 18:59
Pauliina Kittilä och Ida-Maria Pekkarinen stortrivdes på Snoan.

petrus. När Petrus församling ordnade retreat för unga vuxna stängde Pauliina Kittilä och Ida-Maria Pekkarinen av sina telefoner för en helg. – När en bunt fixare får åka på retreat är det som att Herrens härlighet lyser över en! 7.3.2023 kl. 00:00
Sociala nätverk och meningsfull fritid fungerar brottsförebyggande.

Gemensamt Ansvar. I år fokuserar insamlingen Gemensamt Ansvar på förebyggande av våld bland unga. Det behövs verkligen, konstaterar kriminalkommissarie Leif Malmberg i Borgå. 22.2.2023 kl. 22:27