Malena Björkgrens doktorsavhandling har underrubriken ”En begreppslig undersökning av ett moraliskt och samhälleligt problem”. Förenklat kan man säga att avhandlingen frågar sig hur vi talar om våld.
– Hur vi talar om våld säger något om vem vi är. Det är där moralen kommer in, säger Björkgren.
För att göra det ännu tydligare: det hela börjar med dig och mig. Vad tänker vi när vi ser en löpsedel som skriker ut att Matti Nykänen misshandlat sin fru igen. Tycker vi att det är underhållande? Köper vi tidningen?
– För några år sedan i Piteå dödade en björn en man. Det blev stora rubriker. Samtidigt dödades en kvinna av sin man, och det väckte mycket mindre uppståndelse. Det ledde till en debatt om våldets normalitet och vad som upprör, säger Björkgren.
– De här frågorna är fortfarande aktuella.
Nytt språk, nya perspektiv
Malena Björkgrens poäng är att språket synliggör vår inställning till våld både på ett samhälls- och individplan.
Björkgren exemplifierar problemet med att skriva om diskussionen om kränkningar av sexuell bestämmaderätt. En diskussion som förts i samband med lagstiftning kring våldtäkt inom ett parförhållande.
– Om man talar om rättigheter riskerar själva problemet att hamna i skymundan. Det är inte en rättighet utan en människa som kränks. Det är här det moraliskt brännande finns.
Ett annat exempel är formuleringar som ”våldet dödar”.
– Som om våldet vore en naturkraft, en sorts tsunami, och inte något en människa gör mot en annan.
Testa själv med att byta till barnets perspektiv och meditera en stund över ”mammavåldet”, alltså våldet mot mammor i vårt samhälle. Visst öppnar sig nya perspektiv.
– Våld mot en mamma är ju samtidigt våld mot ett barn. Hur kan ett barn gå oskadat ur en situation då det ser den kanske viktigaste personen i sitt liv utsättas för misshandel?
Läs mer i Kyrkpressen nr 3/2010