Med förbehållet att minnet kanske sviker handlar boken om sökandet efter vad som finns bakom det som syns och vad som sker bakom det som synes ske.
Sökandet gäller praktiskt taget alla personer i boken, inte minst bokens berättare själv.
Alla har bönen ”visa mig stjärnan” på sina läppar.
Alla kristna har i Jesus Kristus fått bönen besvarad. Den enskilda
kristnas och hela den världsvida kristna kyrkans stora och enda uppdrag
är att visa på den stjärnan.
Hur var och en gör det varierar och ska variera.
Budskapet är det samma från tid till tid, men metoderna och
arbetsredskapen bör anpassas så att de passar här och nu. Alltså inte
tvärtom, så att formerna består men budskapet anpassas till tidens anda.
I det förra fallet är stjärnan en fixstjärna. I det senare fallet visar
det sig sannolikt att det vi trodde vara en stjärna inte var annat än
ljusen från ett förbiilande flygplan på väg till okänd ort.
Alltings Skapare står själv som garant för att den som låter stjärnan
Jesus Kristus leda genom livet hittar rätt. Han säger att himmel och
jord ska förgås men att Hans Ord aldrig ska förgås.
Det är det Ord som blev kött och det Ord som var, som är och som ska vara från evighet till evighet.
Om det är något som är efterlängtat och som behövs i vår värld och vår
verklighet är det ett ord som står för trygghet. Ett ord att lita på i
alla väder.
Som kristna har vi inte bara sådana ord. Vi har Ordet. Ett Ord som den första julen tog mänsklig gestalt.
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den
som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16)