Julen är en tid full av förväntningar, minnen och drömmar. Den jul vi
firar i år bygger vidare på de jular som vi har fått vara med om
tidigare. Traditionerna ger oss en känsla av kontinuitet, och de kan
också hjälpa oss att känna samhörighet med äldre generationer och de
jular vi firat tillsammans med dem i barndomshemmet. Recept på bakverk
och maträtter, julpynt och sånger kan gå i arv och fungera som
påtagliga uttryck för det sammanhang där vi har våra rötter.
Men om julen bara blir en sentimental minneshögtid har vi nog förlorat
någonting mycket väsentligt i julens budskap, nämligen dess betydelse
för oss i dag. Ängelns budskap till herdarna den första julnatten var
framåtriktat. Visserligen betonar evangelisterna att Messias födelse
var förutsagd av profeterna, men det är barnets betydelse nu och i
framtiden som var det egentliga glädjebudet: Er kommande frälsare, er
räddare och befriare, har fötts!
Det kristna gudstjänstlivet går ut på att hålla minnen levande. Varje
söndag läser vi texter som berättar om vad Jesus och apostlarna sagt
och gjort, och vid varje nattvardsfirande citeras uttryckligen Jesu ord
om att vi skall fira denna måltid till minne av det han har gjort för
oss.
Det finns naturligtvis en risk att vi som kristna och som kyrka fastnar
i våra minnen. Frestelsen kan vara speciellt stor om vi upplever
omvärlden så kaotisk och svårförståelig, att vi inte kan känna igen
Guds handlande i det som sker omkring oss i smått och i stort. Sociala
orättvisor, ekologiska kriser, sjukdomar, olyckor, våld och krig utgör
ständiga hot mot en trygg förtröstan på Guds omsorg och beskydd. Också
under julen finns det en risk att vi försöker stänga ute vår omvärld,
och försöker stänga oss inne i en sockersöt idyll som kanske egentligen
bara finns i våra drömmar.
Men ängelns ord gäller oss här och nu. Den framtid som utlovas kan bli
vår framtid, en framtid präglad av frid, förlåtelse och gemenskap. I
vår mänskliga ofullkomlighet kan vi inte skapa den framtiden på egen
hand. Vi behöver hjälpas åt, men vi behöver framför allt lägga oss
själva och vår värld i Guds händer. Barnet i krubban berättar sitt
tydliga språk om att Gud inte vill stanna på avstånd. Gud kommer hit
till vår värld för att dela vår smärta och vår glädje. Julens
evangelium ger uttryck för Guds löfte: Jag skall aldrig lämna er
ensamma.
Med dessa ord vill jag tillönska stiftets alla medlemmar en god och
välsignad julhelg. Jag vill också tacka för all den vänlighet och
uppmuntran jag har fått möta, och tacka för alla de böner som har burit
mig under mina första veckor som biskop.
En god och framåtriktad jul!
Människa.
Ängelns ord gäller oss här och nu, skriver biskop Björn Vikström i sin julhälsning till Borgå stift.
Björn Vikström