– Teologi och etik hör ihop. Miljöansvar angår också kristna, säger biskop Björn Vikström. Snöfattiga vintrar, övergödda vattendrag och översvämningar. Den globala uppvärmningens följder blir allt konkretare och också inom kyrkan höjs röster för att något måste göras – snabbt.
– Naturen i sig är inte helig, men Gud är närvarande i den som skapare och Helig ande. Människan har getts i uppdrag att värna om skapelsen och kan lita på att Gud hjälper henne med det, säger forskare och ekoteolog Pauliina Kainulainen.
Hon har inte stor förståelse för dem som anser att Gud nog sköter om sin planet och att kyrkan ska fokusera på att rädda själar.
– De som tänker så har en snäv bild av vad frälsningen innebär. Den ska också märkas i våra relationer, vårt rättvisetänkande och vår förhållande till vår omgivning. Även aposteln Paulus skriver i sina brev om vikten att värna om naturen.
Björn Vikström, som forskat i miljöaspekter, socioekonomiska frågor och etik, håller med.
– Att inte värna om naturen är ungefär som att inte hjälpa en sjuk människa med motiveringen att hon ändå dör när Gud har bestämt. Ingen borde kunna resonera på det sättet.
Läs mer i Kyrkpressen nr 50.