– I alla tider har människan varit fokuserad på den dagliga födan. Fokus har under hundra år förflyttat sig från den egna produktionen hemma på gården till det personliga valet i en djungel av produkter, säger etnologen Yrsa Lindqvist, förste arkivarie vid Folkkultursarkivet,
Runt maten finns också seder och bruk, bordsböner och dukning. Förr i tiden var de flesta storkalas förknippade med kyrkan på sätt eller annat. Fortfarande är ”ceremonimaten” viktig, exempelvis i samband med begravning är det brukligt att man bjuder på någon form av traktering.
– Kalops och makaronilådan, en sötare variant utan kött som inte längre är så vanlig, har exempelvis varit traditionell begravningsmat, berättar Lindqvist.
Hon tror inte att sekularingen av samhället påverkar matkulturen nämnvärt även om det verkar det som om speciellt julmaten varit på fallrepet den senaste tiden.
– Skinkan byts ut mot kalkon, det är ok att resa bort över julen eller helt enkelt skippa julbordet, säger Lindqvist.
Hon tror att överflödet och mera kontakt med världen utanför de finska gränserna gjort folk mer benägna att välja bort och välja annorlunda, starka traditioner till trots.
– Traditioner går i vågor. Jag tror inte på att medvetet försöka bevara och konservera gamla seder. När en generation bytt linnedukarna mot Marimekkos vaxduk så vänder trenden kanske ändå snart igen. Nästa generation dukar gärna på linne.
Berätta!
Hurdana traditioner, seder och bruk förknippar du med måltiden? Ber du bordsbön, ska julmaten vara traditionell – får man äta framför tv:n?