Björkstrand tog avsked av Borgå stift

Människa. Borgå domkyrka var välfylld då biskop Gustav Björkstrand tog avsked av Borgå stift. I sin predikan sade Björkstrand att alla mänskor är kallade till Jesu ambassadörer och att han upplevt biskopstiden som fylld av nåd och glädje. 26.10.2009 kl. 00:00

Christa Mickelsson

Gustav Björkstrands tid som biskop upphör den 31 oktober 2009 då han uppnår åldern för pension. Stiftets nya biskop Björn Vikström vigs till sitt ämbete på första advent, söndagen den 29 november i Borgå domkyra.

– Jag har - som många andra - varit utsänd att förkunna Guds nåderika evangelium under en kort bestämd tid, på ett bestämt område och för de människor som jag har kommit i kontakt med. Det har jag försökt göra i trohet och kärlek. Och det har varit en tid fylld av nåd och glädje.

I sin predikan betonade Björkstrand att vi alla är Jesu ambassadörer. 

– Mitt budskap till oss alla i Borgå domkyrka och till hela Svenskfinland blir därför att vi skall vara sanna ambassadörer för vår Herre. Vi är kallade att älska varandra. Vi är kallade att tjäna varandra och särskilt dem som ingen annan bryr sig om.

Björkstrand poängterade ändå att kyrkan inte alltid lyckats följa Jesu enkla budskap och exempel.

  –Det har skett när man har upphöjt egna uppfattningar och lärotolkningar till högsta norm och vägrat att lyssna till och respektera andras erfarenheter och övertygelser. Det har skett varje gång vi har svikit vår medmänniska i nöd.

Själv sammanfattade Björkstrand sin predikan på följande sätt.

– Min avskedspredikan handlar alltså om två enkla men helt centrala sanningar i vår kristna tro. Den handlar om den osjälviska kärlek vi är kallade att visa våra medmänniskor. Den handlar om att ta emot den förlåtelse Kristus skänker vid nattvardsbordet.

Gudtjänsten avslutades med att biskopen, assisterad av notarie Abrahamsson och stiftsdekan Sixten Ekstrand, överlämnade mitran, staven, mässkruden och biskopskorset vid altarrundeln. Därefter gick biskopen ensam ut längs mittgången till välsignande sång av barnbarnet Emelie Granvik.

Avskedspredikan

Biskop Gustav Björkstrands avskedspredikan i Borgå domkyrka 25.10.2009:

Kära vänner!

Jag har ofta den senaste tiden fått frågan: Nå, hur har du upplevt det att vara biskop? Svaret kan mot bakgrunden av dagens texter lyda: Det har känts som att vara ett sändebud som söndagens tema lyder eller en budbärare som Jesus kallar det i predikotexten. Ambassadör skulle vi kanske välja. Jag har - som många andra – varit utsänd att förkunna Guds nåderika evangelium under en kort bestämd tid, på ett bestämt område och för de människor som jag har kommit i kontakt med. Det har jag försökt göra i trohet och kärlek. Och det har varit en tid fylld av nåd och glädje.

Redan under sin livstid sände Jesus ut sina sändebud. Lukas berättar i en annan av evangelietexterna att han sände ut 72 lärjungar, två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Deras uppgift var att berätta att Guds rike var hos dem och de skulle bota sjuka som fanns där. Efter sin uppståndelse gav han sina lärjungar uppdraget att gå ut till alla folk för att döpa och lära. Den uppgiften fullgör kyrkan fortfarande. Varje gång en präst eller diakon blir vigd till helig tjänst, varje gång ungdomsarbetsledare, församlingsmästare, andra anställda i församlingen eller församlingens förtroendevalda blir välsignade för sin uppgift blir de ambassadörer, dvs. sändebud för evangeliet. Ja, varje gång ett barn döps – är det en kallelse att bli Jesu sändebud. Ambassadörer – inte för ett jordiskt rike, utan för Guds rike – det är vad vi alla är.

Vilken är då vår uppgift? Dagens predikotext är till synes enkel och klar. Jesus gav sina lärjungar ett konkret exempel för att de lättare skulle komma ihåg uppgiften. Han tvättade lärjungarnas fötter – dvs. han gjorde det som en slav på lägsta rangskalan i det dåvarande Israel skulle utföra. Och han påminner dem om att en budbärare inte kan vara förmer än den som har sänt honom. Om nu jag, säger han, som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, är ni också skyldiga att tvätta varandras fötter, dvs. att visa varandra samma gränslösa, tjänande kärlek som jag har visat er.

Det finns få saker som kyrkan så fullständigt har misslyckats med som att följa det här enkla budskapet och exemplet. Det har skett när man har upphöjt egna uppfattningar och lärotolkningar till högsta norm och vägrat att lyssna till och respektera andras erfarenheter och övertygelser. Det har skett varje gång vi har svikit vår medmänniska i nöd.

Men visst har det funnits undantag. Den helige Franciskus lärde oss att vi skall vara redskap för Guds frid. Vår uppgift är att bringa kärlek där hatet gror, tro där tvivlet råder, hopp där förtvivlan härskar. Vi kallas att förlåta, skapa endräkt, sprida ljus och glädje. Vi skall inte så mycket söka att bli tröstade som att trösta, inte så mycket att bli förstådda som att förstå, inte så mycket att bli älskade som att älska. Agnes Gonza Nejaxin, mera känd som Moder Teresa, tog som sin livsuppgift när hon vandrade på Calcuttas gator att uppfylla de döendes sista önskningar om det också bara gällde några doppar vatten eller en hand att luta emot när de drog sin sista suck.

Kyrkan har genom hela sin historia tagit sig an de sjuka, gett barn och unga möjlighet till utbildning, verkat bland de mest underutvecklade genom mission och u-hjälp. Kyrkan erbjuder fortfarande invandrare skydd, bostadslösa härbärge, hungriga mat och förtvivlade medmänsklighet och hopp. Gjorde den inte det, då svek den sin Herres sista önskan: ”Ni skall göra som jag har gjort med er. Saliga är ni om ni handlar så.

Mitt budskap till oss alla i Borgå domkyrka och till hela Svenskfinland blir därför att vi skall vara sanna ambassadörer för vår Herre. Vi är kallade att älska varandra. Vi är kallade att tjäna varandra och särskilt dem som ingen annan bryr sig om. Det kan inte vara svårt för någon enda av oss att erinra oss vem som just i dag behöver ett vänligt ord, en konkret handräckning, en inbjudan till gemenskap. Vet ni det här, säger Jesus, saliga är ni om ni också handlar så. Låt mig än en gång påminna om Stig Dagermans dikt:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en Broder mer.

Det var det konkreta budskapet till oss i dag. Men texten har också ett annat innehåll. Bakom det enkla exemplet finns som så ofta i Johannesevangeliet en djupare andlig mening. Brödet som mättar femtusen blir en förkunnelse om livets bröd. Ljuset som tänds i den blindföddes ögon är ett tecken på honom som är världens ljus. Lasaros som väcks till liv igen blir en förebild för inte bara Jesu uppståndelse utan för det eviga liv som Gud har i beredskap åt oss alla.

I verserna före predikotexten heter det att lärjungarna hade samlats till måltid. Måltiden är nattvardens instiftelsemåltid som de andra evangelisterna berättar om. Här sägs ingenting om den – i stället berättas hur Petrus förtvivlat värjer sig emot att bli tvättad av Jesus. När Jesus säger att han inte har någon egenskap med honom ifall han inte blir tvättad, ber Petrus honom tvätta inte bara fötterna utan också händerna och huvudet. Jesus svarar litet gåtfullt: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren.”

Vad är det fråga om? Jo, Jesus hänvisar här till dopet som är själva grundvalen för ett kristet liv. Den som döps, förenas med Kristus och får del i frälsningens hela fullhet. Den döpte behöver därefter endast tvätta fötterna, dvs. be om och ta emot förlåtelse för de synder och försummelser som hon senare under sin livsvandring gör sig skyldig till. Tvättandet är ett bildspråk av samma slag som Johannes använder på andra ställen i sitt evangelium. Det är en bild för nattvarden. När vi firar den heliga måltiden, tar vi på ett konkret sätt emot förlåtelse för det själviska och orena i våra liv.

Nattvarden finns inte till enbart för dem som kan de rätta termerna och vet hur man skall bete sig i kyrkliga sammanhang. Nattvarden finns till för helt vanligt folk som vet att de inte är perfekta, som bär på skuldkänslor inför barn och familjemedlemmar, som vet att de brister i sin kärlek till nästan, som saknar mening i livet, som känner sig ensamma och övergivna. Nattvarden är ett förlåtelsens och gemenskapens bord, där allt det onda tvättas bort och vi får resa oss från det heliga bordet, befriade, glada och med en stilla frid i vårt inre.

Vi är som kristna och som kyrka framför allt satta att förmedla hans nåderika evangelium till alla besvikna, ångestfyllda och i sina egna ögon misslyckade människor. Vårt budskap är enkelt: ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.”Hela bibelns budskap sammanfattas i de välkända orden: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Min avskedspredikan handlar alltså om två enkla men helt centrala sanningar i vår kristna tro. Den handlar om den osjälviska kärlek vi är kallade att visa våra medmänniskor. Den handlar om att ta emot den förlåtelse Kristus skänker vid nattvardsbordet.

Jag har haft förmånen att verka som biskop i Borgå stift under tre års tid. Det har helt visst varit en rik tid. Jag har besökt alla prosterier och församlingar. Jag har försökt knyta kontakt med alla församlingsmedlemmar, de aktiva och dem som besöker kyrkan sällan eller inte alls. Och mitt budskap har varit just detta: Att vi skall ta hand om varandra, älska varandra och att vi skall ta emot den förlåtelse och rening som endast Kristus kan erbjuda.

Och så har jag velat välsigna. I mitt herdabrev heter det sista kapitlet just ”Jag välsignar”. Jag har vid besöken i församlingarna välsignat alla medarbetare och förtroendevalda. Jag har välsignat alla som har deltagit i gudstjänster och samlingar. Jag har välsignat enskilda människor som har bett om det.

I välsignelsen ligger en bön om att de som mottar den skall få allt gott som livet bara kan erbjuda. Mose sammanfattar det i sin välsignelse av Israels tolv stammar med orden:

Välsignelse över dig inne i staden
och välsignelse på åkern.
Välsignelse över de barn du får,
den skörd du bärgar och de djur som föds,
kornas kalvar och tackornas lamm.
Välsignelse över dina korgar och dina baktråg.
Välsignelse över dig när du kommer
och välsignelse över dig när du går.

Välsignelsen är en bön om att hela den frid, glädje, gemenskap och det hopp som finns i det glada budskapet om Kristus skall nå alla i vårt stift, från Eckerö till Lovisa, från Karleby till Hangö. Alldeles särskilt ber jag att den skall som ett moln av nåd och frid nå dem som är sjuka, ensamma, gamla, bedrövade och modfällda. Må Guds rika välsignelse vila över alla församlingar och församlingsmedlemmar i Borgå stift och vår kyrka, nu och allt framgent.

KT/KP



Sven Grankulla är ordförande
för den arbetsgrupp som utrett framtidsalternativen
för de laestadianska bönehusföreningarna inom LFF.

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41
Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58
– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40
Modet att våga – som att delta i The Voice – har kommit senare i hans liv.

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00
Fanny Willman är född i Pedersöre och uppvuxen i Nykarleby och Vasa.

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56
Rebecka Stråhlman, en av arrangörerna för Ungdomens Kyrkodagar, ger delegaterna en eloge. De är förebilder i att motverka polarisering.

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00
Katarina Gäddnäs, Sören Lillkung, Silja Sahlgren-Fodstad och Jani Edström diskuterade vilka krockar som uppstår när kyrkan möter konsten. Undergräver det trovärdigheten som konstnär eller kritiker att vara troende?

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15
Rapporten tog inte upp förslaget att grunda en egen kyrka.

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04
Jennifer Enqvist är glad över att en del församlingar börjat satsa på unga vuxna, men vill gärna se mer av samma vara.

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22
Forskning visar att det budskap som barn får med sig, utöver bibelkunskapen, är: ”Var snäll.” – Det är inte vad kristen tro går ut på, menar Joseph Sverker.

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00

Anna Finell har deltagit i Kyrkans Ungdoms sommarläger cirka 35 gånger.

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04

sverige. I Arjeplog i Norrbotten i Sverige har det varit tradition att hålla högstadiets avslutning i kyrkan. Under pandemin föll den traditionen bort och skolan började fira avslutning i klassrummet i stället. 29.5.2024 kl. 19:38

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25
Då man ännu för tio år sedan öppet kunde arrangera kristna samlingar och samla tusentals åhörare, har tonen mot de kristna nu skärpts i Indien.

Analys. I Indien har det hinduistiska religionsprogrammet ghar whapsi lett att förtrycket av landets över 100 miljoner kristna ökar, skriver Torsten Sandell i en analys. Han hade en unik möjlighet i februari att besöka den underjordiska kyrkan i Uttar Pradesh. 27.5.2024 kl. 10:51
Yvonne Terlinden välsignas av Bo-Göran Åstrand, Katri Grönroos, Anders Lindström, Annika Pråhl, Pentti Raunio och Iris Eriksson.

kyrkoherdeinstallation. När Yvonne Terlinden installerades till sin tjänst i Karis idag var den sol ute och sol inne. "Vi gratulerar församlingen till en vis och ödmjuk kyrkoherde", sa en gäst. 26.5.2024 kl. 16:31