Björkstrand tog avsked av Borgå stift

Människa. Borgå domkyrka var välfylld då biskop Gustav Björkstrand tog avsked av Borgå stift. I sin predikan sade Björkstrand att alla mänskor är kallade till Jesu ambassadörer och att han upplevt biskopstiden som fylld av nåd och glädje. 26.10.2009 kl. 00:00

Christa Mickelsson

Gustav Björkstrands tid som biskop upphör den 31 oktober 2009 då han uppnår åldern för pension. Stiftets nya biskop Björn Vikström vigs till sitt ämbete på första advent, söndagen den 29 november i Borgå domkyra.

– Jag har - som många andra - varit utsänd att förkunna Guds nåderika evangelium under en kort bestämd tid, på ett bestämt område och för de människor som jag har kommit i kontakt med. Det har jag försökt göra i trohet och kärlek. Och det har varit en tid fylld av nåd och glädje.

I sin predikan betonade Björkstrand att vi alla är Jesu ambassadörer. 

– Mitt budskap till oss alla i Borgå domkyrka och till hela Svenskfinland blir därför att vi skall vara sanna ambassadörer för vår Herre. Vi är kallade att älska varandra. Vi är kallade att tjäna varandra och särskilt dem som ingen annan bryr sig om.

Björkstrand poängterade ändå att kyrkan inte alltid lyckats följa Jesu enkla budskap och exempel.

  –Det har skett när man har upphöjt egna uppfattningar och lärotolkningar till högsta norm och vägrat att lyssna till och respektera andras erfarenheter och övertygelser. Det har skett varje gång vi har svikit vår medmänniska i nöd.

Själv sammanfattade Björkstrand sin predikan på följande sätt.

– Min avskedspredikan handlar alltså om två enkla men helt centrala sanningar i vår kristna tro. Den handlar om den osjälviska kärlek vi är kallade att visa våra medmänniskor. Den handlar om att ta emot den förlåtelse Kristus skänker vid nattvardsbordet.

Gudtjänsten avslutades med att biskopen, assisterad av notarie Abrahamsson och stiftsdekan Sixten Ekstrand, överlämnade mitran, staven, mässkruden och biskopskorset vid altarrundeln. Därefter gick biskopen ensam ut längs mittgången till välsignande sång av barnbarnet Emelie Granvik.

Avskedspredikan

Biskop Gustav Björkstrands avskedspredikan i Borgå domkyrka 25.10.2009:

Kära vänner!

Jag har ofta den senaste tiden fått frågan: Nå, hur har du upplevt det att vara biskop? Svaret kan mot bakgrunden av dagens texter lyda: Det har känts som att vara ett sändebud som söndagens tema lyder eller en budbärare som Jesus kallar det i predikotexten. Ambassadör skulle vi kanske välja. Jag har - som många andra – varit utsänd att förkunna Guds nåderika evangelium under en kort bestämd tid, på ett bestämt område och för de människor som jag har kommit i kontakt med. Det har jag försökt göra i trohet och kärlek. Och det har varit en tid fylld av nåd och glädje.

Redan under sin livstid sände Jesus ut sina sändebud. Lukas berättar i en annan av evangelietexterna att han sände ut 72 lärjungar, två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Deras uppgift var att berätta att Guds rike var hos dem och de skulle bota sjuka som fanns där. Efter sin uppståndelse gav han sina lärjungar uppdraget att gå ut till alla folk för att döpa och lära. Den uppgiften fullgör kyrkan fortfarande. Varje gång en präst eller diakon blir vigd till helig tjänst, varje gång ungdomsarbetsledare, församlingsmästare, andra anställda i församlingen eller församlingens förtroendevalda blir välsignade för sin uppgift blir de ambassadörer, dvs. sändebud för evangeliet. Ja, varje gång ett barn döps – är det en kallelse att bli Jesu sändebud. Ambassadörer – inte för ett jordiskt rike, utan för Guds rike – det är vad vi alla är.

Vilken är då vår uppgift? Dagens predikotext är till synes enkel och klar. Jesus gav sina lärjungar ett konkret exempel för att de lättare skulle komma ihåg uppgiften. Han tvättade lärjungarnas fötter – dvs. han gjorde det som en slav på lägsta rangskalan i det dåvarande Israel skulle utföra. Och han påminner dem om att en budbärare inte kan vara förmer än den som har sänt honom. Om nu jag, säger han, som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, är ni också skyldiga att tvätta varandras fötter, dvs. att visa varandra samma gränslösa, tjänande kärlek som jag har visat er.

Det finns få saker som kyrkan så fullständigt har misslyckats med som att följa det här enkla budskapet och exemplet. Det har skett när man har upphöjt egna uppfattningar och lärotolkningar till högsta norm och vägrat att lyssna till och respektera andras erfarenheter och övertygelser. Det har skett varje gång vi har svikit vår medmänniska i nöd.

Men visst har det funnits undantag. Den helige Franciskus lärde oss att vi skall vara redskap för Guds frid. Vår uppgift är att bringa kärlek där hatet gror, tro där tvivlet råder, hopp där förtvivlan härskar. Vi kallas att förlåta, skapa endräkt, sprida ljus och glädje. Vi skall inte så mycket söka att bli tröstade som att trösta, inte så mycket att bli förstådda som att förstå, inte så mycket att bli älskade som att älska. Agnes Gonza Nejaxin, mera känd som Moder Teresa, tog som sin livsuppgift när hon vandrade på Calcuttas gator att uppfylla de döendes sista önskningar om det också bara gällde några doppar vatten eller en hand att luta emot när de drog sin sista suck.

Kyrkan har genom hela sin historia tagit sig an de sjuka, gett barn och unga möjlighet till utbildning, verkat bland de mest underutvecklade genom mission och u-hjälp. Kyrkan erbjuder fortfarande invandrare skydd, bostadslösa härbärge, hungriga mat och förtvivlade medmänsklighet och hopp. Gjorde den inte det, då svek den sin Herres sista önskan: ”Ni skall göra som jag har gjort med er. Saliga är ni om ni handlar så.

Mitt budskap till oss alla i Borgå domkyrka och till hela Svenskfinland blir därför att vi skall vara sanna ambassadörer för vår Herre. Vi är kallade att älska varandra. Vi är kallade att tjäna varandra och särskilt dem som ingen annan bryr sig om. Det kan inte vara svårt för någon enda av oss att erinra oss vem som just i dag behöver ett vänligt ord, en konkret handräckning, en inbjudan till gemenskap. Vet ni det här, säger Jesus, saliga är ni om ni också handlar så. Låt mig än en gång påminna om Stig Dagermans dikt:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en Broder mer.

Det var det konkreta budskapet till oss i dag. Men texten har också ett annat innehåll. Bakom det enkla exemplet finns som så ofta i Johannesevangeliet en djupare andlig mening. Brödet som mättar femtusen blir en förkunnelse om livets bröd. Ljuset som tänds i den blindföddes ögon är ett tecken på honom som är världens ljus. Lasaros som väcks till liv igen blir en förebild för inte bara Jesu uppståndelse utan för det eviga liv som Gud har i beredskap åt oss alla.

I verserna före predikotexten heter det att lärjungarna hade samlats till måltid. Måltiden är nattvardens instiftelsemåltid som de andra evangelisterna berättar om. Här sägs ingenting om den – i stället berättas hur Petrus förtvivlat värjer sig emot att bli tvättad av Jesus. När Jesus säger att han inte har någon egenskap med honom ifall han inte blir tvättad, ber Petrus honom tvätta inte bara fötterna utan också händerna och huvudet. Jesus svarar litet gåtfullt: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren.”

Vad är det fråga om? Jo, Jesus hänvisar här till dopet som är själva grundvalen för ett kristet liv. Den som döps, förenas med Kristus och får del i frälsningens hela fullhet. Den döpte behöver därefter endast tvätta fötterna, dvs. be om och ta emot förlåtelse för de synder och försummelser som hon senare under sin livsvandring gör sig skyldig till. Tvättandet är ett bildspråk av samma slag som Johannes använder på andra ställen i sitt evangelium. Det är en bild för nattvarden. När vi firar den heliga måltiden, tar vi på ett konkret sätt emot förlåtelse för det själviska och orena i våra liv.

Nattvarden finns inte till enbart för dem som kan de rätta termerna och vet hur man skall bete sig i kyrkliga sammanhang. Nattvarden finns till för helt vanligt folk som vet att de inte är perfekta, som bär på skuldkänslor inför barn och familjemedlemmar, som vet att de brister i sin kärlek till nästan, som saknar mening i livet, som känner sig ensamma och övergivna. Nattvarden är ett förlåtelsens och gemenskapens bord, där allt det onda tvättas bort och vi får resa oss från det heliga bordet, befriade, glada och med en stilla frid i vårt inre.

Vi är som kristna och som kyrka framför allt satta att förmedla hans nåderika evangelium till alla besvikna, ångestfyllda och i sina egna ögon misslyckade människor. Vårt budskap är enkelt: ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.”Hela bibelns budskap sammanfattas i de välkända orden: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Min avskedspredikan handlar alltså om två enkla men helt centrala sanningar i vår kristna tro. Den handlar om den osjälviska kärlek vi är kallade att visa våra medmänniskor. Den handlar om att ta emot den förlåtelse Kristus skänker vid nattvardsbordet.

Jag har haft förmånen att verka som biskop i Borgå stift under tre års tid. Det har helt visst varit en rik tid. Jag har besökt alla prosterier och församlingar. Jag har försökt knyta kontakt med alla församlingsmedlemmar, de aktiva och dem som besöker kyrkan sällan eller inte alls. Och mitt budskap har varit just detta: Att vi skall ta hand om varandra, älska varandra och att vi skall ta emot den förlåtelse och rening som endast Kristus kan erbjuda.

Och så har jag velat välsigna. I mitt herdabrev heter det sista kapitlet just ”Jag välsignar”. Jag har vid besöken i församlingarna välsignat alla medarbetare och förtroendevalda. Jag har välsignat alla som har deltagit i gudstjänster och samlingar. Jag har välsignat enskilda människor som har bett om det.

I välsignelsen ligger en bön om att de som mottar den skall få allt gott som livet bara kan erbjuda. Mose sammanfattar det i sin välsignelse av Israels tolv stammar med orden:

Välsignelse över dig inne i staden
och välsignelse på åkern.
Välsignelse över de barn du får,
den skörd du bärgar och de djur som föds,
kornas kalvar och tackornas lamm.
Välsignelse över dina korgar och dina baktråg.
Välsignelse över dig när du kommer
och välsignelse över dig när du går.

Välsignelsen är en bön om att hela den frid, glädje, gemenskap och det hopp som finns i det glada budskapet om Kristus skall nå alla i vårt stift, från Eckerö till Lovisa, från Karleby till Hangö. Alldeles särskilt ber jag att den skall som ett moln av nåd och frid nå dem som är sjuka, ensamma, gamla, bedrövade och modfällda. Må Guds rika välsignelse vila över alla församlingar och församlingsmedlemmar i Borgå stift och vår kyrka, nu och allt framgent.

KT/KP



Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32
Nya ungdomssakkunniga Christer Romberg är också musikartist.

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Det kan räcka flera år innan det blir kyrkoherdeinstallation i Petrus församling.

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
Ungdomsfoto på Yvonne ”Vonna” Terlinden. Hon installerades i slutet av maj som kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling.

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00
Lina Forsblom, här med hunden Lewis, har överlevt två livshotande sjukdomar.

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18