Björkstrand tog avsked av Borgå stift

Människa. Borgå domkyrka var välfylld då biskop Gustav Björkstrand tog avsked av Borgå stift. I sin predikan sade Björkstrand att alla mänskor är kallade till Jesu ambassadörer och att han upplevt biskopstiden som fylld av nåd och glädje. 26.10.2009 kl. 00:00

Christa Mickelsson

Gustav Björkstrands tid som biskop upphör den 31 oktober 2009 då han uppnår åldern för pension. Stiftets nya biskop Björn Vikström vigs till sitt ämbete på första advent, söndagen den 29 november i Borgå domkyra.

– Jag har - som många andra - varit utsänd att förkunna Guds nåderika evangelium under en kort bestämd tid, på ett bestämt område och för de människor som jag har kommit i kontakt med. Det har jag försökt göra i trohet och kärlek. Och det har varit en tid fylld av nåd och glädje.

I sin predikan betonade Björkstrand att vi alla är Jesu ambassadörer. 

– Mitt budskap till oss alla i Borgå domkyrka och till hela Svenskfinland blir därför att vi skall vara sanna ambassadörer för vår Herre. Vi är kallade att älska varandra. Vi är kallade att tjäna varandra och särskilt dem som ingen annan bryr sig om.

Björkstrand poängterade ändå att kyrkan inte alltid lyckats följa Jesu enkla budskap och exempel.

  –Det har skett när man har upphöjt egna uppfattningar och lärotolkningar till högsta norm och vägrat att lyssna till och respektera andras erfarenheter och övertygelser. Det har skett varje gång vi har svikit vår medmänniska i nöd.

Själv sammanfattade Björkstrand sin predikan på följande sätt.

– Min avskedspredikan handlar alltså om två enkla men helt centrala sanningar i vår kristna tro. Den handlar om den osjälviska kärlek vi är kallade att visa våra medmänniskor. Den handlar om att ta emot den förlåtelse Kristus skänker vid nattvardsbordet.

Gudtjänsten avslutades med att biskopen, assisterad av notarie Abrahamsson och stiftsdekan Sixten Ekstrand, överlämnade mitran, staven, mässkruden och biskopskorset vid altarrundeln. Därefter gick biskopen ensam ut längs mittgången till välsignande sång av barnbarnet Emelie Granvik.

Avskedspredikan

Biskop Gustav Björkstrands avskedspredikan i Borgå domkyrka 25.10.2009:

Kära vänner!

Jag har ofta den senaste tiden fått frågan: Nå, hur har du upplevt det att vara biskop? Svaret kan mot bakgrunden av dagens texter lyda: Det har känts som att vara ett sändebud som söndagens tema lyder eller en budbärare som Jesus kallar det i predikotexten. Ambassadör skulle vi kanske välja. Jag har - som många andra – varit utsänd att förkunna Guds nåderika evangelium under en kort bestämd tid, på ett bestämt område och för de människor som jag har kommit i kontakt med. Det har jag försökt göra i trohet och kärlek. Och det har varit en tid fylld av nåd och glädje.

Redan under sin livstid sände Jesus ut sina sändebud. Lukas berättar i en annan av evangelietexterna att han sände ut 72 lärjungar, två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Deras uppgift var att berätta att Guds rike var hos dem och de skulle bota sjuka som fanns där. Efter sin uppståndelse gav han sina lärjungar uppdraget att gå ut till alla folk för att döpa och lära. Den uppgiften fullgör kyrkan fortfarande. Varje gång en präst eller diakon blir vigd till helig tjänst, varje gång ungdomsarbetsledare, församlingsmästare, andra anställda i församlingen eller församlingens förtroendevalda blir välsignade för sin uppgift blir de ambassadörer, dvs. sändebud för evangeliet. Ja, varje gång ett barn döps – är det en kallelse att bli Jesu sändebud. Ambassadörer – inte för ett jordiskt rike, utan för Guds rike – det är vad vi alla är.

Vilken är då vår uppgift? Dagens predikotext är till synes enkel och klar. Jesus gav sina lärjungar ett konkret exempel för att de lättare skulle komma ihåg uppgiften. Han tvättade lärjungarnas fötter – dvs. han gjorde det som en slav på lägsta rangskalan i det dåvarande Israel skulle utföra. Och han påminner dem om att en budbärare inte kan vara förmer än den som har sänt honom. Om nu jag, säger han, som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, är ni också skyldiga att tvätta varandras fötter, dvs. att visa varandra samma gränslösa, tjänande kärlek som jag har visat er.

Det finns få saker som kyrkan så fullständigt har misslyckats med som att följa det här enkla budskapet och exemplet. Det har skett när man har upphöjt egna uppfattningar och lärotolkningar till högsta norm och vägrat att lyssna till och respektera andras erfarenheter och övertygelser. Det har skett varje gång vi har svikit vår medmänniska i nöd.

Men visst har det funnits undantag. Den helige Franciskus lärde oss att vi skall vara redskap för Guds frid. Vår uppgift är att bringa kärlek där hatet gror, tro där tvivlet råder, hopp där förtvivlan härskar. Vi kallas att förlåta, skapa endräkt, sprida ljus och glädje. Vi skall inte så mycket söka att bli tröstade som att trösta, inte så mycket att bli förstådda som att förstå, inte så mycket att bli älskade som att älska. Agnes Gonza Nejaxin, mera känd som Moder Teresa, tog som sin livsuppgift när hon vandrade på Calcuttas gator att uppfylla de döendes sista önskningar om det också bara gällde några doppar vatten eller en hand att luta emot när de drog sin sista suck.

Kyrkan har genom hela sin historia tagit sig an de sjuka, gett barn och unga möjlighet till utbildning, verkat bland de mest underutvecklade genom mission och u-hjälp. Kyrkan erbjuder fortfarande invandrare skydd, bostadslösa härbärge, hungriga mat och förtvivlade medmänsklighet och hopp. Gjorde den inte det, då svek den sin Herres sista önskan: ”Ni skall göra som jag har gjort med er. Saliga är ni om ni handlar så.

Mitt budskap till oss alla i Borgå domkyrka och till hela Svenskfinland blir därför att vi skall vara sanna ambassadörer för vår Herre. Vi är kallade att älska varandra. Vi är kallade att tjäna varandra och särskilt dem som ingen annan bryr sig om. Det kan inte vara svårt för någon enda av oss att erinra oss vem som just i dag behöver ett vänligt ord, en konkret handräckning, en inbjudan till gemenskap. Vet ni det här, säger Jesus, saliga är ni om ni också handlar så. Låt mig än en gång påminna om Stig Dagermans dikt:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en Broder mer.

Det var det konkreta budskapet till oss i dag. Men texten har också ett annat innehåll. Bakom det enkla exemplet finns som så ofta i Johannesevangeliet en djupare andlig mening. Brödet som mättar femtusen blir en förkunnelse om livets bröd. Ljuset som tänds i den blindföddes ögon är ett tecken på honom som är världens ljus. Lasaros som väcks till liv igen blir en förebild för inte bara Jesu uppståndelse utan för det eviga liv som Gud har i beredskap åt oss alla.

I verserna före predikotexten heter det att lärjungarna hade samlats till måltid. Måltiden är nattvardens instiftelsemåltid som de andra evangelisterna berättar om. Här sägs ingenting om den – i stället berättas hur Petrus förtvivlat värjer sig emot att bli tvättad av Jesus. När Jesus säger att han inte har någon egenskap med honom ifall han inte blir tvättad, ber Petrus honom tvätta inte bara fötterna utan också händerna och huvudet. Jesus svarar litet gåtfullt: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren.”

Vad är det fråga om? Jo, Jesus hänvisar här till dopet som är själva grundvalen för ett kristet liv. Den som döps, förenas med Kristus och får del i frälsningens hela fullhet. Den döpte behöver därefter endast tvätta fötterna, dvs. be om och ta emot förlåtelse för de synder och försummelser som hon senare under sin livsvandring gör sig skyldig till. Tvättandet är ett bildspråk av samma slag som Johannes använder på andra ställen i sitt evangelium. Det är en bild för nattvarden. När vi firar den heliga måltiden, tar vi på ett konkret sätt emot förlåtelse för det själviska och orena i våra liv.

Nattvarden finns inte till enbart för dem som kan de rätta termerna och vet hur man skall bete sig i kyrkliga sammanhang. Nattvarden finns till för helt vanligt folk som vet att de inte är perfekta, som bär på skuldkänslor inför barn och familjemedlemmar, som vet att de brister i sin kärlek till nästan, som saknar mening i livet, som känner sig ensamma och övergivna. Nattvarden är ett förlåtelsens och gemenskapens bord, där allt det onda tvättas bort och vi får resa oss från det heliga bordet, befriade, glada och med en stilla frid i vårt inre.

Vi är som kristna och som kyrka framför allt satta att förmedla hans nåderika evangelium till alla besvikna, ångestfyllda och i sina egna ögon misslyckade människor. Vårt budskap är enkelt: ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.”Hela bibelns budskap sammanfattas i de välkända orden: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Min avskedspredikan handlar alltså om två enkla men helt centrala sanningar i vår kristna tro. Den handlar om den osjälviska kärlek vi är kallade att visa våra medmänniskor. Den handlar om att ta emot den förlåtelse Kristus skänker vid nattvardsbordet.

Jag har haft förmånen att verka som biskop i Borgå stift under tre års tid. Det har helt visst varit en rik tid. Jag har besökt alla prosterier och församlingar. Jag har försökt knyta kontakt med alla församlingsmedlemmar, de aktiva och dem som besöker kyrkan sällan eller inte alls. Och mitt budskap har varit just detta: Att vi skall ta hand om varandra, älska varandra och att vi skall ta emot den förlåtelse och rening som endast Kristus kan erbjuda.

Och så har jag velat välsigna. I mitt herdabrev heter det sista kapitlet just ”Jag välsignar”. Jag har vid besöken i församlingarna välsignat alla medarbetare och förtroendevalda. Jag har välsignat alla som har deltagit i gudstjänster och samlingar. Jag har välsignat enskilda människor som har bett om det.

I välsignelsen ligger en bön om att de som mottar den skall få allt gott som livet bara kan erbjuda. Mose sammanfattar det i sin välsignelse av Israels tolv stammar med orden:

Välsignelse över dig inne i staden
och välsignelse på åkern.
Välsignelse över de barn du får,
den skörd du bärgar och de djur som föds,
kornas kalvar och tackornas lamm.
Välsignelse över dina korgar och dina baktråg.
Välsignelse över dig när du kommer
och välsignelse över dig när du går.

Välsignelsen är en bön om att hela den frid, glädje, gemenskap och det hopp som finns i det glada budskapet om Kristus skall nå alla i vårt stift, från Eckerö till Lovisa, från Karleby till Hangö. Alldeles särskilt ber jag att den skall som ett moln av nåd och frid nå dem som är sjuka, ensamma, gamla, bedrövade och modfällda. Må Guds rika välsignelse vila över alla församlingar och församlingsmedlemmar i Borgå stift och vår kyrka, nu och allt framgent.

KT/KP



Kyrkoherde Mats Björklund tycker det är viktigt att en utredning görs så man vet vilka alternativ man har.

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15
Påskens ord har en intressant historia där folklig och religiös tradition går hand i hand.

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00
– Det är lättare att sjunga med unga än med vuxna, säger Ragnhild Hiis Ånestad.

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43
När en tornado närmade sig staden Amory i Mississippi i USA började meteorologen Matt Laubhan be.

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37
Jan-Gustav Björk är kaplan i Jakobstads svenska församling.

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23
Stefan Myrskog hoppas nya läsare ska hitta Nyckeln-webbsidan.

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52
Projektkörer som är aktiva under en begränsad tid passar dagens människor som inte alltid har lätt att förbinda sig en längre tid, konstaterar kantor Camilla Wiksten-Rönnbacka.

sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34
Nina Sjölander tycker att arbetet som verksamhetsledare ger väldigt mycket tillbaka.

ungdomar. Nina Sjölander arbetar nästan alla fredagar klockan 15–22. Det är inte betungande, utan veckans höjdpunkt. Mötet med de unga gör jobbet värdefullt. 22.3.2023 kl. 18:00
– Vi är upptagna av den fullkomliga döden, säger Hilkka Olkinuora.

eutanasi. Hilkka Olkinuora vill inte vara någon dödsängel. Men hon vill att människor lagligt ska kunna ha möjligheten att dö värdigt. 22.3.2023 kl. 16:18
Korsholms kyrka – nu blir nya församlingsstrukturer aktuella i Korsholms kyrkliga samfällighet.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Clas Abrahamsson ska utreda en ändring i församlingsstrukturerna i Korsholms kyrkliga samfällighet. Dessutom utannonserade domkapitlet i måndags kyrkoherdetjänster i Pedersöre och i Solf. 22.3.2023 kl. 11:12

Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58
– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40
Modet att våga – som att delta i The Voice – har kommit senare i hans liv.

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00
Fanny Willman är född i Pedersöre och uppvuxen i Nykarleby och Vasa.

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56