Deras söner avrättades

Människa.

Den 8 januari ifjol fick 26-åriga Fair Leonardo Bernal Porras ett telefonsamtal. Som en följd av detta gick han hemifrån. Klockan nio på morgonen den 2 mars gick 19-åriga Julian Oviedo Monroy ut för ett sköta ett arbetsärende. Han bad sina föräldrar spara maten åt honom, han skulle inte bli borta länge. Det var sista gången deras familjer såg dem levande.

20.10.2009 kl. 00:00

Johan Sandberg

Sorgen, ovissheten och sakanden plågar mammorna som förlorat sina söner.

Gemensamt för de här två unga männen var att de bodde i Soacha, grannstad till Bogotá, och att de hörde till de lägre samhällsklasserna. Och att de ett halvår senare återfanns skjutna i ryggen, Bernal med nio och Oviedo med sex skott, på en plats som var långt hemifrån. Numera hör de till gruppen som kallas Falsos Positivos, de falska positiva. Och de är långt ifrån de enda. Som bäst undersöks 1 600 illegala avrättningar på olika håll i Colombia.

Myndigheterna påstår att Bernal och Oviedo stupat i strid mellan gerillan och armén. Att så skulle vara fallet kan man med fog tvivla på. I så fall kastades de ut i strid direkt eftersom Oviedo stupade dagen efter att ha lämnat hemmet och Bernal tio dagar efter att han försvann. Bernal var dessutom utvecklingsstörd och stod mentalt på en nioårings nivå.

– Min utvecklingsstörda son hade blivit gerillasoldat på mindre än tio dagar, utbrister Luz Maria Bernal Porras. Han som varken kunde skriva, räkna eller känna igen pengar.

– Att min son skulle ha varit gerilla fick jag reda på när vi hämtade kroppen, säger Blanca Nuiva, mamma till Julian Oviedo. Gerilla blir man inte på en dag. Dessutom har min son frivilligt gjort värnplikten och det bevisar att han inte var gerilla.

Att militären avrättat de unga männen står helt klart för deras mödrar. Det är faktiskt möjligt i Colombia. När president Alvaro Uribe blev vald lovade han krossa gerillan, något han inte lyckats göra under de åtta år han suttit vid makten. Framgången i kriget mäts i antalet stupade gerillasoldater. Soldaterna får extra betalt och permission per uppvisad död. Dessutom går de i nittio procent av fallen fria från åtal. Militären drivs alltså av både en piska och en morot. Finns det inga riktiga soldater fabriceras de. Men det medger myndigheterna naturligtvis inte.

Illegala avrättningar

– Militären iscensätter striderna, säger mänskorättsjuristen José Alvear Restrepo i Bogotá. Och de slarvar när de gör det. De döda kan ha en hel uniformsjacka över skottsåren, de har skjutits på nära håll, har fel nummer på skorna eller haft vapnen i fel hand.

På grund av sin skada kunde Fair Leonardo Bernal Porras använda bara vänster hand. Det oaktat hade han haft vapnet i sin högra hand när han påståtts ha stupat.

Restrepo gillar inte uttrycket Falsos Positivos. Positivos är stupade gerillasoldater. Att man kallar dem stupade tar udden av brottet, även med tillägget falska, anser han.

– Det handlar om en illegal avrättning, säger han. Trots att det inte finns dödsstraff i Colombia har avrättningarna ändå varit en del av vardagen i landet. Men antalet har ökat under Uribes tid vid makten och det visar att avrättningarna systematiserats.

Gemensamt för många av offren är att de kommer från fattiga områden. De är arbetslösa, narkomaner, småkriminella eller utslagna. Det verkar som om de lockats med arbete och transporterats levande till platsen där de blivit dödade. Tidigare var det mest oliktänkare, organisationsledare och oppositionspolitiker som maskerades till gerilla.

Ett liv i ovisshet

Nu lever mammorna i ovisshet om vad som hänt deras söner mellan det att de lämnade hemmet och tills de blev skjutna. Hur kom de sig till norra Santander där de återfanns skjutna? Fördes de dit som fångar eller följde de med frivilligt? Varför just deras söner?

– Fair Leonardo sade inte vem han skulle träffa när han gick hemifrån, säger Luz Maria Bernal Porres. Några dagar tidigare hade han nämnt att någon söker tjugo män till skogsplantering. Jag förbjöd honom att åka dit eftersom det är gerillaområde. Jag bara nämnde det, svarade han då.

Allmänt tror man att paramilitären tvingat männen med sig och att militären skjutit dem. Ingen annan än militären får betalt för stupade gerillasoldater. Att just unga män från Soacha drabbats tror man också beror på att många internflyktingar bor i staden. Och att deras anhöriga inte skulle anmäla dem försvunna.

Ovissheten plågade mödrarna också under tiden sönerna var försvunna. De hade anmält sönerna som försvunna och sökt igenom alla tänkbara och otänkbara platser på egen hand. Det var först i september som i fjol som de fick redan på att sönerna var skjutna.

– I början av september hörde vi ett rykte om att de försvunna sönerna från Soacha hittats döda, säger Blanca Nuiva. På rättmedicinska anstalten fanns bilder på okända döda och dit åkte jag regelbundet för att se om Julian fanns med bland dem. En dag fick jag frågan om han hade några tatueringar. Genom vågen han hade tatuerat på sin arm gick han att känna igen.

På samma instans fick även Luz Maria Bernal reda på var hennes son fanns. Bägge hade begravts i massgravar. Bernal åkte själv för att hämta hem kroppen medan Blanca Nuivas man gjorde resan.

Förhörda om gerillakontakter

– När jag kom till platsen blev jag förhörd av kriminalpolisen, säger Bernal. Då fick jag redan på att min son påståtts ha varit gerilla och att han dött i strid med armén. Jag berättade för dem att jag känner min son. Han var inte gerilla. Han hade gått i specialskola, var utvecklingsstörd och kunde inte läsa. Jag fick också höra att han hade dött med vapnet i höger hand. Den hand han inte kunde använda.

Blanca Nuivas man blev också förhörd.

– Han sa direkt åt dem att ni har skjutit min son.

Något stöd från myndigheterna har mödrarna inte fått. Inga kompensationer, inga medgivanden.

– Ingen tar emot, ingen svarar på brev, säger de. Den officiella ståndpunkten är att de är gerilla. Vi har bara fått hjälp av den lokala människorättsbyrån.

Ironiskt är också att den senator i vars valkampanj Fair Leonardo Bernal deltog sagt att Soachas mödrar borde tvätta sitt sin smutstvätt hemma.

– Det har vi försökt, men ingen vill tvätta den, säger Bernal.

Ytterligare sten på bördan lägger president Uribe. Genast då man uppdagade en pyramidhärva som hans söner påstods vara delaktiga i förklarade han sönerna oskyldiga.

– Varför kan inte vi säga att våra söner är oskyldiga när Uribe kan göra det, undrar Bernal. Och hur kan han beskylla våra söner för att vara gerilla när han inte ens vet vem de är?

Åtalsfrihet

Nu ska ärendet upp i rätten. Men myndigheterna gör allt för att skjuta rättegången i sank. Bland annat försöker man få rättegången flyttad bort från Bogotá för att få en sämre domarkompetens och minimera mediabevakningen. Tidpunkten för och utfallet av rättegången är oklar. Går det inte vägen i de nationella domstolarna är José Alvear Restrepo beredd att föra ärendet vidare till internationella domstolar. Den Internamerikanska domstolen har tidigare dömt tjänstemän från Colombia skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna.

Att militären inte åtalas är en historisk praxis som saknar stöd i den colombianska lagen. Staten påstår att det inte finns tillräckliga resurser att utreda brotten. Detta trots att över fyrahundratusen av de en halv miljon statligt anställda arbetar med landets säkerhet, det vill säga armé eller polis. Att militären utreder sina egna brott ökar naturligtvis inte trovärdigheten i systemet.

– Det är framför allt den politiska viljan att ta itu med åtalsfriheten som saknas, säger Restrepo.

Det finns ingen myndighet i Colombia som har helt rent mjöl i påsen. Det finns enskilda individer som vågar sticka upp mot makten med risk för att bli trakasserade och förföljda. Högsta domstolen i Colombia har också konstaterat att regeringen står bakom förföljelse av  oliktänkare. Därför försöker regeringen misskreditera domarna och kritikerna med att ge falska och nedsättande uttalanden om dem.

Domarna hotade

– Det förekommer också attacker mot högsta domstolen och dess domare, vilket påverkar neutraliteten och demokratin. Uribe har systematiskt försökt demontera grundlagen och de statliga kontrollorganisationerna. Och det bär frukt. För två veckor sedan talade jag med två medlemmar i högsta domstolen. Jag blev mycket oroad. I stället för att få se en handlingskraftig domstol såg jag att de var hotade och rädda för sina liv. Det påverkar ju domstolens förmåga att undersöka och ta ställning.

Den Interamerikanska domstolen har redan konstaterat att domarna i Colombia är hotade och ålagt den colombianska staten att skydda dem.

Också Restrepo och hans kolleger är hotade. De har både statens och paramilitärens blickar på sig.

–  Under Uribes tid vid makten har förföljelserna ökat. Vi har blivit förlöjligade, kallade för fosterlandets fiender och terroristallierade. Våra anställda, deras familjer och vänner har blivit undersökta av den hemliga polisen. Barnen har fotograferats när de åker till och från skolan och släktingar har blivit hotade.

En av Restrepos kvinnliga juristkolleger fick en rödmålad hand- och huvudlös docka i ett paket tillsänt per post. I paketet fanns en lapp med orden: ”Du har en underbar familj, ta vara på den”. Avsändaradressen för paketet var kvinnans barndomshem och avsändaren var hennes farfar.

– Inga paramilitärer gör så förfinade hot, säger Restepo. Det är bara hemliga polisen som gör det.

Hos hemliga polisen har man också påträffat nycklar till kollegernas hem. Det har uppdagats att hemliga polisen utrett hur Restrepo rör sig till och från arbetet.

– Jag tvivlar på att de gjort den utredningen för att skydda mig. De flesta morden på kritikerna har skett just när de lämnat hemmet eller återvänder dit.

Spåren leder till presidentens kansli

Restrepo kan fortsätta berätta exempel på hot och förföljelser hur länge som helst.

– Det finns bevis på allt jag sagt, säger han. Spåren leder till presidentens kansli. Och då finns det bara två möjligheter: antingen vet Uribe inte vad hans underordnade sysslar med eller så vet han. I båda fallen är han ansvarig.

Men Restrepo tror inte det sker någon stor förändring ifall Uribe inte blir omvald.

– Presidenten borde medge att vi har en väpnad konflikt i landet, han borde stoppa brotten mot de mänskliga rättigheterna, göra slut på principen om åtalsfriheten och göra en grundrenovering av samhällsstrukturen så att folk kan tala fritt utan att rädsla för en kula.

– Vi har levt i en konstant rädsla för våra liv i tiotals år, säger Restrepo. Vi hålls vid liv bara genom att det internationella samfundet bevakar det som sker i Colombia.

Johan Sandberg



Christina Roberts och Göta Alm-Ellingsworth vill återuppliva traditionen kring åländska Lumparlands brudkrona.

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00
Kyrkpressens enkät bland förtroendevalda i Borgå stift visar att ungefär en tredjedel tycker att kyrkoherden har för stor makt. Det tycker också de erfarna beslutsfattare Kyrkpressen talat med.

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54
Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola känner sig pirriga och ivriga inför premiären imorgon, den 30 juni.

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30
Dennis Svenfelt och Bo-Göran Åstrand.

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08
– Kyrkan i Sverige är lite yrvaken inför det här, för man är så van att vara underdog och missförstådd, säger Patrik Hagman.

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00
– Jag värdesätter att rörelsen är driven mot gemenskap, säger Matti Aspvik.

kyrkans ungdom. Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom. 20.6.2022 kl. 20:44
Kyrkan vinner på skattereformen, och det kommer på sina håll att leda till sänkt kyrkoskatt. Men antagligen inte på alla orter.

skatt. Beskattningen läggs om 2023 när vårdreformen kommer. Kyrkan skulle kunna vinna 54 miljoner euro på att avdragssystemet läggs om. Men sote-samhället ber kyrkan vara hygglig och avstå från de pengarna. Så kyrkoskatten kommer på många håll att sänkas ett hack eller två. 20.6.2022 kl. 13:41
Dennis Svenfelt och biskop Bo-Göran Åstrand.

AVSTÄNGNING. Domkapitlet kunde idag inte ta något beslut gällande Dennis Svenfelts eventuella avkragning. Svenfelt hördes i en och en halv timme, men domkapitlet valde att fortsätta behandlingen vid ett extrainsatt möte på onsdag nästa vecka. 16.6.2022 kl. 18:00
Mia Anderssén-Löf.

Stiftsdekan. Domkapitlet valde vid sitt möte idag Mia Anderssén-Löf till ny stiftsdekan. 16.6.2022 kl. 17:29
Mats Lindgård har svårt att acceptera att en allt större bit av prästernas arbetstid går till byråkrati.

Kolumn. Vi kyrkoherdar behöver frigöra tid för präster och anställda att mera möta församlingsbor, skriver domprost Mats Lindgård i Borgå i sin kolumn. 9.6.2022 kl. 11:02

Sara Mikander och Catharina Englund framhåller att det inte finns något trauma som är så stort att det inte finns någon hjälp att få. Det finns alltid hjälp.

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20
Ärkebiskop Tapio Luoma, biskop Bo-Göran Åstrand och Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus diskuterade krig och ekonomi, bland mycket annat.

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52
Karin Westerlund studerar kulturforskning och folkloristik vid Helsingfors universitet. Är en av bloggarna på kyrkpressen.fi/andetag

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00
I Upptäcktsresor inåt möts Robin Nyman från Jakobstad och Sofia Torvalds från Esbo.

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00
Elisabeth Stubb är aktuell med boken ”Öken, vatten och snö – vägen genom Israel” (Fontana
Media).

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53