Så säger Maria Puska, studentpräst i Björneborg som också ansvarar för ortens svenskspråkiga församlingsmedlemmar. Hon är född och uppvuxen i samma stad som hon nu också är verksam i. Sin utbildning har hon fått i Åbo.
– Jag blev snabbt övertygad om att det är präst och ingenting annat jag vill bli. Nästan lika snabbt blev det klart att det är vid teologiska fakulteten i Åbo jag vill studera. Det berodde bland annat på att Åbo lockade mig som universitetsstad och att universitet är ett litet universitet.
Men Mari Puska som fötts och vuxit upp i en finsk miljö kunde inte svenska, trots att hon varken attitydmässigt eller annars var främmande för språket.
– Den gren som min far representerar är i själva verket den enda finska grenen i vår släkt. Resten av släkten är svenskspråkig.
Att lära sig svenska gav enligt Puska också ett fullgott alibi för att
hålla ett mellanår. Det gjorde hon genom att åka till Åland. Behovet av
att lära sig svenska hade dessutom accentuerats av att Puska sökt in
till teologiska fakulteten genast efter studenten, men inte klarat
språkprovet.
– Det var absolut ingen överraskning. Jag var helt enkelt dålig på svenska, säger Puska, i dag på felfri svenska.
Läs hela intervjun med Mari Puska i Kyrkpressen 36/09.