En överlåtelse bortom all kontroll

Människa. Att veta att man som präst ingår i en lång tradition skapar trygghet och lugn. Många har tolkat Bibelns texter förr, och många skall göra det senare. I det kan jag vila. 18.8.2009 kl. 00:00

Mao Lindholm

Björn Vikström

– Det skulle vara en helt annan tillvaro än vi har nu! Jag försöker vara naiv, eller kanske sorglös – beroende på hur man ser på det hela – men det är inte någonting man kan ta ut på förhand.

Björn Vikström svarar på frågan hur det skulle vara att som biskop, med sin familj, leva i ett nästan ständigt rampljus. Vi sitter i trädgården med Kimito kyrka som närmaste granne och scenografi. Den paradisiska idyllen kan knappast vara mer påtaglig än just här; syren och hägg blommar och doftar, fåglarna kvittrar. Och äldsta dottern Ylva fyller tjugo år och har just fått biljetter till Bo Kaspers orkesters konsert i Finlandiahuset.

– Det är klart – och det har jag sett från pappas tid som biskop och ärkebiskop – att man ibland måste vara tjockhudad, inte låta all kritik sjunka för djupt in. Kritik får man från många olika håll och det måste man lära sig att hantera.

Varje kristen har en kallelse

Björn Vikström säger att biskopen visserligen ofta för kyrkans talan men att det allra bästa skulle vara om vanliga kyrkomedlemmar, i sitt dagliga arbete i samhället, skulle känna att det som de gör även är en del av kyrkans liv.

– Att stärka medvetenheten om att varje kristen har en kallelse att i sin egen vardag förverkliga budskapet om barmhärtighet, kärlek och omtanke är det viktigaste. Men att få fram det budskapet är inte alldeles lätt.

Å andra sidan, tillägger Vikström snabbt, är det också viktigt att kyrkans representanter låter sina röster höras i sådana situationer där människovärdet blir ifrågasatt, och i synnerhet när det handlar om de svaga och utstötta i samhället.

– Idag är det viktigt att kyrkan, tydligare än man tidigare gjort, pekar på de faror som den smygande nyfattigdomen för med sig i den ekonomiska recessionens spår. Vi har ansvar för alla människor, men som Jesus säger, speciellt för dessa mina minsta små.

Det är här folkkyrkan, som Vikström vill tro att vår lutherska kyrka är, har ett speciellt uppdrag.

Juniorträning och joggning

Finlandssvenskarnas andliga och kulturella traditioner varierar i de olika regionerna. Hur bra känner Björn Vikström till det geografiska område som biskopen basar för?

– Jag har mina rötter i Österbotten och, sommartid, på Åland. Men jag är född i Åbo, växte upp i Borgå och bor sedan sjutton år i Kimito. Däremellan har jag arbetat i Hangö och Helsingfors. Jag är ganska långt en finlandssvensk blandning.

Sedan många år är det Kimitoön som livet kretsar kring för biskopskandidaten Vikström och hustrun Maria, lärare till yrket. Med de tre barnens – Ylva, Axel och Måns – uppväxt tillkom tränarinsatser inom idrotten, både Ylvas häcklöpning och sprinterträning och pojkarnas fotboll.

Någon friidrottare säger han sig inte vara men han fick träningshjälp av mer kunniga på området – ”tack och lov”.

Efter tio års tränande av Axels fotbollslag trodde han att det uppdraget var slutfört. Men så behövde Måns lag en tränare till, så nu är ett par kvällar i veckan, ett år framåt, igen bokade för fysiska aktiviteter. Däremellan joggar han själv regelbundet, ibland blir det motionsorientering.

I övrigt är det naturligtvis hemsysslorna som aktiverar familjens far och mor. Hemma delar man ”väldigt mycket” på arbetsuppgifterna.

Barnatro ochmysteriet Gud

Under trädgrenars svala skugga är det lätt att prata om vardagssysslor och familjeliv, om tro och andlighet. Men svaren på de stora frågorna dröjer.

– Jag kommer aldrig med mitt förnuft att förstå Guds mysterier. Guds outgrundlighet är alltid större än mina ord och tankar.

Det har aldrig funnits någon stor omvändelse i Björn Vikströms liv. Barnatron fanns där redan tidigt som en grundtrygghet. I tonåren kom en tid då de egna reflektionerna kring tro och livssyn ställdes i fokus.

– På sätt och vis är jag kvar där fortfarande: jag har barnatron kvar i grunden. Samtidigt är det jättemycket som jag har svårt att förstå när det gäller Gud, mycket som jag fortfarande grubblar över.

Kanske detta också var orsaken till att Björn Vikström började läsa till präst. Som riktigt ung ville han bli busschaufför, senare lockade pilotens yrke och på högstadiet var han ganska övertygad om att han skulle bli ingenjör. Under militärtiden låg tentböckerna till medicinska fakulteten under madrassen, men förblev olästa.

– Och då tänkte jag att om jag inte provar på teologiska studier så ångrar jag det kanske en gång. Kanske var det ett sätt att lura sig själv.

Det blev inte bara teologiska studier. Efter flytten från Åbo till Helsingfors började han också läsa litteraturvetenskap och sammanförde sedan sina intressen för text och teologi till en doktorsavhandling som handlade om läsarorienterad bibeltolkning. Den godkändes år 2000.

Markusevangeliet favorit

Hur motionerar en biskopskandidat sin själ och ande?

– Periodvis på lite olika sätt. Ofta stiger jag upp lite tidigare än de andra i familjen och just nu läser jag igenom Nya Testamentet. Men det har funnits perioder då även bibelläsningen kommit på undantag.

Som församlingspräst levde Vikström mycket i samklang med kyrkoåret. Veckans predikotexter och andakter kräver att bibelläsningen kompletteras med bibelstudium.

Vilken bok i Bibeln är då hans favorit. Svaret kommer blixtsnabbt:

– Markusevangeliet! Det är kort och koncist och här kommer människan Jesus fram på ett levande sätt utan att döljas av alltför många teologiska tolkningar. Det är nog den bok jag läst oftast.

Inne på ämnet favoriter undrar jag om det finns någon person som har påverkat honom speciellt mycket.
Nu är svaret inte lika klart. Visst, av många äldre kolleger har han tagit intryck under åren som församlingspräst. Och pappas, farbrors och morbrors prästgärningar går liksom inte att undvika. Men sedan..?

– Den svenska teologen Gustaf Wingren har jag läst mycket. Han har lyckats kombinera teologisk verksamhet med ett starkt engagemang för kyrka och kyrkligt liv. Speciellt under min studietid var han en person som betydde mycket för mig.

Därför biskop

Varför vill Björn Vikström bli biskop i Borgå stift?

– Det som lockar är den jättestora utmaningen som finns förknippad med uppdraget. Jag är säker på att det kommer att finnas många riktigt svåra frågor att jobba med inom kyrkan och stiftet under de närmaste fem-tio åren. Om väljarna tycker att jag är lämplig för det uppdraget så är jag beredd att gå in i det och göra allt jag kan för att fylla det så bra som möjligt.

Mao Lindholm



teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00
Kyrkoherde Kristian Willis hoppas att det snart ska finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska.

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19
Hintikka konstaterade att vi i sommar har brutit tystnaden kring rasismen.

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00
Pelagia och Dimitris tackade för sin relation och den nystart de 
fått tillsammans.

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00
Kyrkans gemenskap för mig är musiken, säger Catharina von Schoultz.

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32
Jani Edström är pastor, projektarbetare och religionslärare i Helsingfors.

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00
Att arbetet känns gränslöst och att dagarna blir orimligt långa återkommer i många av svaren.

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00
När jag var liten sjöng min mormor psalmer med mig och gick med mig till kyrkan i Borgå.

FÖRSAMLINGSFÖRBUNDET. Ina Laakso tar tillfälligt över Församlingsförbundets verksamhet. – Det är inspirerande och spännande. Jag ser fram emot det – hoppas vi ses! 28.8.2023 kl. 15:02
Tänk på alla gånger du själv misslyckats på jobbet. Kanske du kan innesluta den här upplevelsen i din egen nåd?

OVAN I KYRKAN. Här kommer några råd som hjälper dig att inte tro illa om hela kristenheten om prästen säger något dumt. 25.8.2023 kl. 14:44
Carolina Lindström torde bli kyrkoherde i Saltviks församling. Nu har hon fått grönt ljus från domkapitlet, men församlingen fattar beslutet.

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Karis-Pojo svenska församling ledigförklarar kyrkoherdetjänsten, skriver domkapitlet i sin notis från torsdagens möte. Kyrkoherden väljs genom direkt val och ska tillträda tidigast den 1 juni 2024. I Saltvik torde Carolina Lindström bli vald till kyrkoherde, i Väståboland måste församlingen söka kaplan på nytt. 25.8.2023 kl. 14:14
Biskop Bo-Göran Åstrands inlaga finns bland ett tiotal utlåtanden från kyrkor och samfund

rasism. Biskopar, imamer och många religiösa organisationer bland 120 utlåtanden som har getts till statsminister Orpos bord. 18.8.2023 kl. 12:15
Terjärv kyrka är Sixten Ahlsveds hemkyrka. Där har han hjärtat.

TERJÄRV. Fysiskt arbete och höga höjder är inget kyrkvaktmästaren i Terjärv, Sixten Ahlsved, räds för. 17.8.2023 kl. 18:00

Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00