Efter den sista utfrågningen har först och främst elektorerna en vecka
tid att reflektera över vad utfrågningarna plus all annan presentation
av kandidaterna har gett dem. Sedan är det dags att fatta beslut och
rösta på en av fem kandidater.
Det enda allmänna omdöme man torde kunna göra av det som setts och
hörts om biskopsvalet är att det har varit lamt. Enligt en del bedömare
mycket lamt.
Den bedömningen bygger i hög grad på aktiviteten inför biskopsvalet för
tre år sedan. Då var det verkligen liv och rörelse såväl i
tidningsspalter och etern som i kulisserna. Trots det klagades det
öppet och högljutt över brister i informationen. Man ville ha mera,
mera och mera…
För det mesta utan att riktigt veta vad man ville veta mera om.
Att medvetet eller omedvetet göra en jämförelse med biskopsvalet 2006 gör inte aktiviteten inför detta val rättvisa.
Det beror först och främst på antalet år mellan det valet och valet
före det: 23 år. Alltså: de som konfirmerades då Erik Vikström valdes
till biskop närmade sig 40-års strecket.
Eter en så lång tid med samma biskop fanns ett naturligt, uppdämt behov
av att ”äntligen” få diskutera biskopsvalet och kandidaterna samt välja
en ny herde för stiftet. Ett behov som kanske accentuerades av att hans
bror John Vikström i tolv år hade varit biskop före honom.
Under sådana förhållanden är det naturligt att ett förestående
biskopsval väcker intresse, entusiasm och kanske till och med ett visst
mått av värdig uppsluppenhet.
Efter endast tre år med Gustav Björkstrand på biskopsstolen är
situationen en helt annan. Det i synnerhet som stiftet redan då han
valdes visste i stort sett när nästa biskopsval förrättas. Nu fanns det
till den delen inga element av överraskning eller dramatik.
Redan diskussionerna om och kring eventuella kandidater antydde ganska
tydligt att det kanske inte heller i fråga om kandidaturvalet blir
överraskningar som får adrenalinet att flöda.
Och så gick det också.
De få och små frågetecken som fanns rätades ganska snart ut. Som till
exempel vad den kvinnliga kandidaten heter, om någon eller några
kandidater från senaste val fortfarande känner sig kallade eller
huruvida en mera otippad kandidat uppenbarar sig.
Odramatiskt har det också varit vad kandidaternas framtoning beträffar.
Kort och slarvigt sagt har de uppträtt och sagt i stort sett det som
förväntas av dem.
Vad som händer från och med nu och fram till valdagen vet ingen. Allt
kan fortsätta i samma lugna mak som hittills, men helt plötsligt kan
det också bränna till ordentligt. Det kan ske antingen kring en
sakfråga eller kring en personfråga. Och i bägge fallen kan det vara en
fråga som är eller inte är av betydelse med tanke på biskopens
uppgifter.
Kort sagt: det kan vara vilken fråga som helst och frågan kan dyka upp när som helst.
Ett är säkert. Den som gräver tillräckligt länge, tillräckligt djupt
och tillräckligt krystat hittar säkert en fråga eller ett tema som med
en lämplig vinkling kan göras till en stor sak. Endast en person som
ingenting gjort lämnar inga spår som kan misstänkliggöras efter sig.
Tyvärr är det kanske inte lika säkert att allt som sägs och skrivs blir
korrekt mätt, vägt och bedömt. Saklig, viktig information kan kännas
torr och ointressant medan noteringar som på sin höjd hör hemma i
marginalen väcker stort intresse och heta passioner.
Självfallet är det beklagligt att biskopsvalet inte har väckt större
intresse än vad som nu har varit fallet. Ändå är det säkert enligt de
flesta bättre så än att intresset för valets centrala frågor skulle
väckas av än så små misstankar om något som kan leda till
drevjournalistik.
Till det behövs inte mera än ett suddigt kvitto eller uppblåst
efterklokhetsbedömning och resultatet är att intresset fokuseras på
helt sekundära saker.
Ett i den kategorin intressant biskopsval är sannerligen ingenting att hoppas på.
Allt kan naturligtvis diskuteras och alla seriösa diskussioner för
förhoppningsvis framåt. Ändå är det skäl att ytterligare en gång
påminna om att biskopsvalet gäller val av herde för Borgå stift. En
herde vars primära uppgifter är att värna om stiftets och kyrkans
enhet, att främja fullgörandet av kyrkans uppgift i stiftet, att slå
vakt om ordets renhet och att leda förvaltningen i stiftet.
Biskopens uppgift är primärt en andlig uppgift. I tiden men för evigheten. I världen men inte av världen.
Lamt intresse för biskopsvalet
Ledare.
Då detta nummer av Kyrkpressen officiellt utkommer har – om allt gått som planerat – den första officiella utfrågningen av kandidaterna hållits (Vasa 19.8) och tre återstår (Mariehamn 20.8, Pargas 25.8, Esbo 2.8).
20.8.2009 kl. 00:00Stig Kankkonen