Fred Wilén har andan i halsen. Hans bil har precis brakat ihop och det fanns inte någon lämplig målfärg för båten i båtbutiken.
Som radioredaktör är han ändå van att improvisera och samla sig på kort varsel.
– I direktsändning hinner man inte planera så mycket, men det passar mig. Jag är en lat människa och sådana måste hela tiden jobba för att inte bli distraherade.
Wilén växte upp på Drumsö i Helsingfors, där han fortfarande bor. Efter gymnasiet åkte han till Åbo för att studera kemi, men märkte snabbt att det inte var hans bransch och bytte till statsvetenskap. I slutet av studietiden kom han av en slump in på radion.
– En kompis jobbade på Radio Åboland och lockade mig att göra några inslag på prov. När jag fått min examen hade redaktionen i Västra Nyland behov av en adb-kunnig person med redaktörserfarenhet. Jag sökte jobbet, men fick i stället anställning i Helsingfors. De ville ha en man som motpol till de fnittriga tjejerna på redaktionen, men visste inte att jag var minst lika fnittrig.
Efter sex år på Radio Extrem har han slagit sig till ro på Vega Mellannyland.
– Jag gillar att jobba med lokalradio, man kommer nära människan och får göra olika typer av inslag. Genom jobbet tillfredställer jag mitt stora sociala behov.
Ingen radikal
omvändelse
Fred Wilén kom urprungligen i kontakt med religion via sin farmor.
– Hon var inte kyrklig av sig, men hade en stark tro. Genom henne fick jag ett intresse för andliga frågor, men det var främst intellektuellt med historiska och kulturella förtecken. Jag funderade i ett skede på att studera teologi, men livet var starkare än tron.
När Wilén blev förälder för första gången år 1999, fick trosfrågorna ökad relevans.
– När man blir kyrklig förväntar sig folk att nåt är fel eller att man genomgått en kris. Själv var jag inte med om några radikala omvändelseupplevelser, utan det var mer frågan om en förvissning som växt fram inifrån, säger han och citerar Samuli Edelmann: “Jag tror inte på religiösa berusningstillstånd”.
Samtidigt känns det bra för Wilén, speciellt i egenskap av förälder, att veta att Gud ser och hör allt som händer.
Vi tror på olika sätt
Sedan förra hösten är Wilén inskriven vid teologiska fakulteten vid Åbo Akademi med siktet inställt på att bli präst.
– Jag vill med min egen ringa insats föra kyrkan närmare människan. Ibland är det som om kyrkan varken hör, ser eller förstår tidens galopp.
Hur borde kyrkan skärpa sig?
– En präst är som en fastighetsförmedlare. Han eller hon har exakt tjugo sekunder tid att skapa kontakten och känna in människor – borde han fokusera på utsikten, utrymmena eller läget? Det handlar om social kompetens, helt enkelt. Om att känna sin publik, våga ta kontakt och kunna paketera innehållet rätt.
Läs mera i Kyrkpressen, nummer 24