Sedan jag gick med i nätgemenskapen Facebook har jag fått en rad e-postmeddelanden med detta innehåll från vänner och bekanta. Åtminstone hittills har jag också bekräftat vänskapen med den som lagt till mig som vän. Som många av er vet räcker det ju inte med att man lägger till en vän. Vänskapen måste även bekräftas av den som blivit tillagd som vän.
Sist i vänförfrågan finns också ett kort meddelande om att denna information var avsedd just för mig och ingen annan.
Kanske är det en ”yrkessjukdom” för en teolog att se en religiös dimension i det mesta. Det må nu vara hur det vill med den saken, men vänsystemet på Facebook är som en klar och tydlig predikan.
Gud har lagt till oss alla som vänner men som på Facebook är det vi, var och en av oss, som antingen bekräftar eller låter bli att bekräfta vänskapen. Gud har sagt vad Han vill och väntar på vårt svar.
En annan religiös tankeväckande dimension i sammanhanget är att varken vänskapen på Facebook eller vänskapen med Gud bygger på titlar eller meriter. Vi kallas med vårt namn precis sådana som vi är. Utan intervjuer, utan lämplighetstest, utan rekommendationer av andra …
Trots att systemet går under namnet Facebook, ansiktsboken, avgör inte heller vårt utseende om vi får vara med eller inte. Namnet Facebook kommer av något annat, kanske av att vi här har en plats där vi ses, hörs och möts – ansikte mot ansikte.
Att vänskapsinbjudan avslutas med att den är avsedd just för mig gör Facebooks predikan till en väckelsepredikan: Just du är kallad att komma som du är. Vad svarar du på kallelsen?
Stig Kankkonen. Xxx har lagt till dig som vän på Facebook. Du måste bekräfta att du känner xxx för att ni ska bli vänner på webben. 14.5.2009 kl. 00:00
Stig Kankkonen