Sedan drygt 20 år tillbaka har Rolf Lindqvist stigit upp kring klockan fem varje morgon för att fylla postlådorna i Karleby med korrespondens och nyheter.
– Jag har delat ut Kyrkpressen i alla år, men får den inte hem själv eftersom jag inte tillhör den lutherska kyrkan, säger han.
Den ålderstigna väggklockan vid det allkristna centret i Karleby visar på lite över två och Lindqvist har precis avslutat dagens arbete.
– Jag trivs bra med jobbet, det är självständigt och jag väljer själv min arbetsrytm.Lindqvist har bott hela sitt liv i trähusstadsdelen Neristan i Karleby och, bortsett från två år, dessutom i samma hus.
– Allt finns inom räckhåll och jag känner alla här. Rötterna ligger djupt och jag har inte sett någon större orsak att dra upp dem.
Under 1970-talet flyttade många finländare till Sverige i hopp om högre lön och levnadsstandard. Även Lindqvist övervägde i ett skede att ge sig av.
– Det gick faktiskt så långt att min kompis skaffade jobb åt mig på Marabous chokladfabrik. Men sedan insjuknade min mamma och jag ville inte lämna henne i sticket.
Det fanns inga bekvämligheter i huset på den tiden, så det var mycket ved som skulle huggas och vatten som skulle bäras in. Jag stannade kvar på min post.
Läs mera i det nyaste numret, KP 19!