Han riktar uppmaningen både till politiska beslutsfattare och kyrkan
och ber var och en fundera över vad de konkret kan göra för dem som är
i en sämre situation.
Gustav Björkstrand jämför dagens samhälleliga ekonomiska kris med den
situation som rådde för 200 år sedan då vårt land utsattes för
ockupation, förföljelse och sjukdom. Rädslan inför framtiden var
ångestfylld.
Precis som för 200 år sedan, i det dåvarande ståndssamhället, kommer
de rika och välmående i allmänhet att klara sig bättre än andra. De
verkliga kostnaderna kommer att betalas av de arbetslösa, bostadslösa,
sjuka, gamla, barnfamiljer och de unga som lider av rusmedel-, drog-
och mentala problem, framhåller Björkstrand.
Också kyrkan och medborgarorganisationerna bör stå vid de svagares
sida i allt de gör. Det innebär en ny fördelning av resurser, ett
mångsidigare frivilligarbete och att hjälpa de mänskor som är i nöd. En
kyrka, som talar om kärlek, men inte visar den i handling, så som vår
Herre Jesus Kristus gjorde, är ingen trovärdig kyrka säger
Björkstrand.
Biskop Gustav Björkstrands predikan i sin helhet.