Snoan i Västra Nyland är det lysande undantaget, den enda retreatgården som enkom används för detta ändamål.
– Retreaten representerar ett slags motkultur och jag vill gärna tro att den har en jättestor betydelse.Så sade Åsa Westerlund, värd på Snoan, när retreatledare tillsammans med biskop Gustav Björkstrand förra veckan samlades på Lärkkulla för rådplägningsdag.
En fråga som blir hängande i luften är huruvida Svenskfinland är för litet för fler än en retreatgård.
Visst finns det platser där människor tillfälligt samlas för ett tyst veckoslut, men för att miljön ska bära och stöda den inre vandringen krävs en tämligen omfattande logistik innefattande inkvartering, bespisning, ett kapell – allt helst i nära anslutning till en vacker och rogivande miljö.
Snoan arrangerar cirka tjugo retreater per år med i medeltal tolv deltagare per gång. Men beläggningen är inte hundraprocentig. På finskt håll finnns bland annat Diakonissanstaltens center för stillhet – Heponiemi. Men kan en finlandssvensk vara tyst på finska?
Läs mera om tystnad på svenska i Kyrkpressen nr 10/09.