Av frukten känner man trädet

Ledare. Den sovjetiske diktatorn generalissimus Josef Stalin har präglat talesättet att en enskild människas död är en tragedi, en miljon döda är statistik. Ett annat talesätt som uttrycker samma sak lyder: vi ser inte träden för skogen. 19.2.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Exakt var gränsen mellan tragedi och statistik går, eller hur många träd som behövs för att de skall försvinna i en skog, kan knappast någon säga. Men de flesta torde vara överens om att talesätten ger uttryck för en djup sanning, nämligen att det finns en enskild människa och hennes öden i det som ser ut som en strid ström av siffror och statistik.

Detta gäller självfallet också den aktuella, praktiskt taget dagliga informationen om uppsägningar och permitteringar. Ibland kan det vara ett tiotal, ibland ett hundratal och i värsta fall om tusentals anställda.Också bakom dessa siffror, hur små eller stora de än är, finns alltid människor av kött och blod, människor med drömmar och förväntningar. Bakom en siffra kan en dröm om ett eget hus gå i kras. Bakom en annan skjuts möjligheten att ta emot ett barn på en obestämd framtid. Bakom en tredje grusas förhoppningen att få avsluta arbetslivet med full pension.

För en del kan det vara en liten tröst att man inte är ensam om att se sina drömmar grusas. Det känns lättare att dela besvikelsen och modlösheten med andra som drabbats av samma öde.

Om glädjen blir dubbel då den delas kan man säga att sorgen i bästa fall blir mindre då den delas.
Kanske inte hälften mindre, men i alla fall något mindre.

I ett samhälle som sägs präglas av allt större individualism lyser förståelsen för individen och hennes bästa allt för ofta med sin frånvaro där den borde finnas: där beslut som berör människor fattas.

I de sammanhangen vore det viktigt att inte låta enskilda människor bli statistik och att inte låta de enskilda träden försvinna i en skog.
Det förutsätter förstås att man inte endast i teorin utan också i praktiken ser människan och hennes bästa som utgångspunkten och målet för besluten.

Gör man inte det väljer man medvetet eller omedvetet andra utgångspunkter och andra mål. För det mesta sådant som kallas ekonomisk lönsamhet, effektivitet, produktion, konkurrenskraft och så vidare.

Placeras något annat än människan i centrum blir besluten med stor sannolikhet helt andra än om det verkligen är människan och hennes bästa som gäller.

Det som gör ett ärligt resonemang om grundläggande prioriteringar svårt är att alla naturligtvis hävdar att det självfallet är människors bästa man tänker på alltid, i alla sammanhang och inför varje beslut.

Frånsett skrämmande undantag finns sällan orsak att hävda att detta är lögn. Att göra det vore det samma som att hävda att någon vill det onda. Och så är det förstås inte.

Den viktiga och svåra frågan blir då hur det kommer sig att en del av allt det goda vi vill inte leder till önskat resultat.
 För knappast vill någon hävda att den pågående ekonomiska och sociala tudelningen av samhället är ett önskat resultat av fattade beslut? Samma gäller förhoppningsvis den senaste statistiken rörande psykofarmaka. Den visar att användningen av psykofarmaka tredubblats under åren 1997–2007. För att nämna ett par övergripande exempel.

Den pågående miljöförstöringen har lett till att miljökonsekvensbedömningar görs för projekt som på ett eller annat sätt påverkar vår fysiska omgivning.

Är inte indikationerna på att en del av oss och därmed hela vårt samhälle far illa redan så många att vi snabbt och effektivt måste börja göra bedömningar av vilka konsekvenser olika beslut inom till exempel ekonomi, social- och hälsovård, utbildning och kultur får för oss människor?

Speciellt i den rådande ekonomiska situationen blir det nödvändigt att prioritera. Vi har alla orsak att noga följa med hur de prioriteringarna ser ut och med vilka motiveringar de görs. Kommer till exempel eventuella krav på automatiska ökningar inom social- och hälsovården som de som nu föreslås för försvarsmakten att vinna allmän acceptans?

Det ska bli intressant att se hur ofta vi möts av argumentet att människors välbefinnande främjas eller lider minst av att det ena eller det andra görs eller lämnas ogjort. Och hur ofta vi får höra den intetsägande och till intet förpliktande frasen att den ekonomiska situationen nu är sådan att det ena eller det andra måste göras eller lämnas ogjort.

Stig Kankkonen



Äktenskap. Representanter för finlandssvenska väckelserörelser övertygas inte av kyrkomötesinitiativet som kan leda till en ny äktenskapssyn. 27.2.2017 kl. 16:09
Vad händer om det blir helt tyst?

tystnad. Var är du? Du är lika efterlängtad som svårfångad. Jag söker dig hemma, på retreaten, i spårvagnen. Och jag ger inte upp 24.2.2017 kl. 14:51
Pia Marttila
jobbar på Brotts-
offerjouren i Helsingfors. Kontoret finns 
i Böle.

människohandel. Det går inte att peka ut något typiskt offer för människohandel i Finland. En del av dem som Pia Marttila hjälper klarar inte av att gå till affären på egen hand, andra lever rätt normala liv. 23.2.2017 kl. 16:00
Rolf Steffansson och Bo-Göran Åstrand har skrivit under initiativet som strävar till att möjliggöra kyrklig vigsel för par av samma kön. Från Borgå stift har också Åsa A. Westerlund undertecknat initiativet.

Kyrkomötet. Femton kyrkomötesombud, av vilka tre är från Borgå stift har undertecknat ett initiativ till kyrkomötet som strävar till att möjliggöra kyrklig vigsel för par av samma kön. 20.2.2017 kl. 13:46

eutanasi. Endast var sjätte läkare som arbetar med döende patienter är för eutanasi. 20.2.2017 kl. 10:08
Författaren och journalisten Karin Erlandsson funderar över kärlek slitstark som stadigt morgonkaffe.

kärlek. Kan kärlek vara något så oromantiskt som att bara stanna? 17.2.2017 kl. 21:35
Simon Djupsjöbacka och Fiona Chow leder var sin kör, His Master’s Noise och Furahakören. Nu bjuder de in en amerikansk gospelartist till Helsingfors för att fler ska inspireras av gospel.

gospel. Den som är nyfiken på att pröva på vad det egentligen är att sjunga gospel har sin chans i mars. 17.2.2017 kl. 10:22

Borgå stift. Stiftsfullmäktige i Borgå stift tillsatte vid sitt möte i Karleby på tisdagen (14.2.2017) en nämnd som har som uppgift att främja det kyrkliga arbetet och stöda församlingarnas utveckling på Åland. 15.2.2017 kl. 14:28
Janne Kütimaa har två hem, ett i Tallinn och ett i Mariehamn. Favoritrestaurangen – med veganmat – finns i Tallinn.

tro. – Tänk att jag får ha en relation till Gud i ett postsovjetiskt, sekulariserat Estland – det är nåd, säger Janne Kütimaa, som bor i Tallinn och på Åland. 15.2.2017 kl. 13:51
Du behöver inte veta exakt vad du ska säga, men göm dig åtminstone inte bakom butikshyllan och låtsas som om det regnar.

sjukdom. Gitte Laurell fick en cancerdiagnos i fjol, och noterade efter en tid att en del människor började undvika henne. Hon plitade därför ner fem råd för hur man kan bemöta människor med cancer i vardagen. 16.2.2017 kl. 00:00
Kyrkvaktmästarna räknar gudstjänstbesökarna och för in antalet i datorn.

statistik. Från årsskiftet ska församlingarna rapportera sina aktiviteter veckovis till kyrkostyrelsen. Nytt är att också de frivilligas insatser ska bokföras. 15.2.2017 kl. 01:00

film. I Martin Scorseses drama Silence baserar sig på Shûsaku Endôs roman från 1966 om den verkliga jesuitmunken Cristóvão Ferreira. 13.2.2017 kl. 16:08

domkapitlet i borgå. I framtida kyrkoherdeval ska alla som söker en kyrkoherdetjänst intervjuas av domkapitlet. 13.2.2017 kl. 12:13
Tove Janssons målande reduceras till en dekorativ kuliss i pjäsen Tove, skriver Erika Rönngård.

Recension. På Svenska teatern blir Tove Jansson en konstnär som målar förvånansvärt lite. 9.2.2017 kl. 11:41
– Svenskarna tycker att jag är exotisk, men jag är i hög grad formad av svensk teologisk och kristen tradition som Peter Halldorf, Tomas Sjödin, Wilfrid Stinissen och tidskriften Pilgrim, säger Patrik Hagman.

Teologi. Det är tveksamt om människor i dag vet vad de ska ha nåden till, säger teologen Patrik Hagman, som ifrågasätter Luther i en ny bok. 9.2.2017 kl. 00:00

Kaskö kyrka

SYDÖSTERBOTTEN. Biskoparna Bo-Göran Åstrand i Borgå och Matti Salomäki i Lappo har kallat kyrkoherdarna och ledande förtroendevalda i Närpes, Kristinestads svenska och finska församlingar till ett möte i Närpes den 2 juni. Till mötet kommer biskoparna med frågor och inte med svar. 6.5.2022 kl. 16:52
– Varför pratar vi ständigt om allt som hindrar oss? frågade Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalo vid kyrkomötet i Åbo

KYRKOMÖTET. Biskop Teemu Laajasalo har skrivit tv-sketcher i sina dagar. Med en viss glimt i ögat luggade han kyrkan för att ha gått vilse i sin egen djungel av projekt och processer. Och kyrkomötet applåderade. 6.5.2022 kl. 13:45
Det finns ryska familjer som hört att de får hem sina stupade sedan när "specialoperationen" är klar.

KRIGET I UKRAINA. Den rysk-ortodoxa kyrkan har introducerat tanken om ett rättfärdigt, heligt krig i Ukraina. Samtidigt lämnas många av de stupade kvar på slagfältet. Finland lärde sig under sina krig hur viktigt det är för moralen att sända stupade soldater hem. Är det här en princip som det ryska krigsmaskineriet ignorerat? 28.4.2022 kl. 10:41
Mia Anderssén-Löf har gjort en snabb karriär inom kyrkan. Efter bara fem månader som kyrkoherde i Pedersöre söker hon ett toppjobb inom Borgå stift.

BORGÅ STIFT. Mia Anderssén-Löf har sökt tjänsten som stiftsdekan vid domkapitlet efter bara fem månader som kyrkoherde i Pedersöre. – Jag har känt det som min kallelse och plikt, säger hon. 25.4.2022 kl. 12:16
Sjukdomen lärde Sabine Forsblom att man måste vara varsam med sig själv och andra.

BRÖSTCANCER. Efter en sommar då Sabine Forsblom känt sig stark och glad insjuknade hon i aggressiv bröstcancer. Ett år senare var hon svullen och blek, utan hår, utan ett bröst, med uppsvälld arm. Hennes cancerdagbok innehåller de svartaste tankarna. – Jag är inte densamma som jag var. Jag har insett att livet är en fantastisk gåva. 29.4.2022 kl. 16:20