Men som förra predikanten sade: det är inte bara att sjunga och spela, det ska säljas psalmböcker också. Med andra ord måste det skapas förutsättningar för den verksamhet vars mål är att människor kommer till tro.
Därför har helhetskyrkan sin strategi. Stiften har sina strategier. Samfälligheterna har sina och församlingarna har sina. De övergripande strategierna stöds av strategier för olika verksamhetssektorer som till exempel information, fastighetsförvaltning, gravgårdsförvaltning och så vidare.Någon brist på strategier torde det inte finnas i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Sådana finns i parti och minut.
Först som sist är det skäl att understryka att det inte endast är bra utan nödvändigt med ett gediget strategiarbete.
En kyrka, en samfällighet eller en församling som inte vet var man finns, vart man vill komma och hur man ska ta sig dit kan inte arbeta effektivt.
Arbetet med att konkret beskriva sin egen verksamhetsomgivning, och de utmaningar som den erbjuder, tvingar dem som gör upp strategierna att aktivt och alert se sig omkring. Förhoppningsvis utan skygglappar.
Arbetet med att klart definiera målsättningen för verksamheten tvingar för sin del förtroendevalda och tjänstemän att både konkret och principiellt för sig själv och andra förklara vad man egentligen vill och alltså finns till för.
Arbetet med att försöka finna eller bana vägar till de mål som man vill nå tvingar i bästa fall till ärlig prövning av gamla, beprövade arbetsmetoder och till kreativt nytänkande som dels förbättrar det gamla, dels skapar något nytt.
Arbetet leder inte sällan till insikten att det finns klyftor mellan det man vill och det man kan. Behoven är ändlösa medan resurserna är begränsade.
Det gäller följaktligen att prioritera, vilket inte alls behöver vara av ondo.
Tvärtom. Då vi tvingas prioritera tvingas vi samtidigt att fråga efter det centrala i det vi håller på med. Och den frågan ställer vi kanske annars allt för sällan.
Men det finns också stora utmaningar i strategiarbetet. Alltså andra utmaningar än att få till stånd en fungerande strategi.
En av de största utmaningarna är förstås att se till att strategiarbetet inte blir till välsignelse endast för dem som deltar i att arbeta fram strategierna. Sker det blir de ett mål i sig och det är inte bra.
Strategierna är ju inte mål utan verktyg för verksamheten.
En annan stor utmaning är att se till att strategin verkligen blir ett verktyg för alla. Det gäller med andra ord att ”sälja” strategin så att den känns viktig och riktig för alla dem som arbetar i kyrkan, i samfälligheten, i församlingen.
Minst lika viktigt är att strategin omfattas och omsätts av församlingsmedlemmarna. Strategier är ingenting som uppgörs enbart för kyrkliga beslutsfattare och tjänstemän. De uppgörs för att alla ska kunna samlas kring och verka för samma mål.
Strategin kan helt enkelt inte bli ett fungerande verktyg med mindre än att den följs och omsätts i praktiken av hela den organisation som den är avsedd för.
Sker inte det blir strategierna dokument som ligger på olika hyllor och samlar damm. Sådana har bland annat kyrkan helt säkert allt för mycket av redan nu. Av olika rapporter att döma går arbetet med strategier allmänt taget på räls i församlingarna.
Däremot finns det orsak att fråga om det är lika väl ställt med förutsättningarna och beredskapen att omsätta dem i praktiken. Mycket tyder på att så inte är fallet och att den stora utmaningen nu är att också få implementeringen av strategierna på räls.
För att det ska förverkligas behövs bland annat bredare information om strategierna och aktiv utbildning av lekmän så att de känner att de har den kunskap och de verktyg som de behöver.