Livsbejakande arkitektur

Människa. – Jag ser på livet som ett skissblock: när man ritar bygger man vidare på tidigare utkast och får inte vara rädd för att börja om från början. 20.1.2009 kl. 00:00

Mikaela Antin

– Det var min dröm att bo i ett hus med historia. Jag tycker så om att se ljuset från de små fönsterrutorna reflekteras på väggarna, säger Gunnel M Helander och stiger in i salongen.

Gunnel M Helander börjar varje morgon med ett dopp i havet vid badhuset i Hangö. 

– Efter det känns inte ens de bitande havsvindarna från Finska viken kalla.

Hon betonar att det är just genom svårigheter och utsatthet som man kommer närmare Gud.

– Först när vi håller på att drunkna vågar vi överlämna oss helt åt Räddaren och vänder oss bort från vår självtillräcklighet och egoism.

Jugendhus mitt i naturen

Endast en handfull personer stiger av på centralstationen, trafiken på norra sidan av staden är obetydlig.

– Det är lätt att andas här. Naturen och livsmiljön är fantastisk, men de små sammanhangen gör att man lätt blir för bunden av andras omdömen, säger Helander och parkerar.

Hon har bott i Hangö sedan 1990 och i den vita jugendvillan sedan 1997.

– Det var min dröm att bo i ett hus med historia. Jag tycker så om att se ljuset från de små fönsterrutorna reflekteras på väggarna, säger hon och stiger in i salongen.

– Tapeterna är tidstypiska och liknar dem som vi hade i prästgården i Hammarland.

Livsbejakande arkitektur

Gunnel M Helander föddes i Helsigfors och växte upp i Stockholm. Varje sommar återvände familjen till sommarstugan i Bromarv.

– Jag har alltid haft en levande kontakt till finlandssvenskheten. I Stockholm var jag ständigt lite annorlunda. Mina föräldrar talade på ett annat sätt och vi hade våra egna traditioner, som att stöpa nyårslyckor och fira namnsdagar.

Helander fascineras av människors sätt att ge uttryck för det som hon kallar ”den inre skaparkraften”. Under skoltiden var hon intresserad av musik och litteratur, men valde ändå att söka in till arkitektutbildningen vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.

– Jag fascineras av linjer, former och färger, men känner mig främmande inför vräkig monumental arkitektur. Byggnader ska vara livsbejakande – passa sin tid och omgivande miljö men samtidigt tillföra något nytt och vara en fröjd för våra sinnen.

Under studietiden bodde Helander i Tyresö cirka 15 kilometer utanför Stockholms centrum. På grund av avståndet blev hon ofta kvar i staden efter föreläsningarna för att sköta olika ärenden. Vid ett sådant tillfälle fick hon en kväll ingivelsen att besöka kyrkan där ungdomskören som hon var medlem i hade uppträtt veckan innan.

– I kyrkan pågick ett möte och den som predikade citerade uppenbarelseboken: ”Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun”. Orden gick rakt in i mig och jag kände en direkt kallelse att hängivet och varmt följa Jesus. 

Från singel till hemmamamma

Helander blev utexaminerad 1973 och jobbade som arkitekt både  i Schweiz och på Åland. Sedan fick hon chansen att gå på en lärjungaskola i Borgå och verkade också en kort tid som skolevangelist i ett team i Västnyland.

– Det var fint att få studera Bibeln på heltid och få fundera och samtala om kristna frågor.

År 1977 flyttade hon till Ekenäs och fick jobb på en liten planeringsbyrå i staden. Småningom träffade hon också sin kommande man Henrik.

– Vi möttes i ekumeniska sammanhang och fann glädje i att kunna dela både tro och visioner om församlingsgemenskap.

Paret gifte sig 1981 och flyttade till Hammarland på Åland, där Henrik Helander fått jobb som kyrkoherde.

– Jag var mogen för en ny livsfas men hade svårt att se min uppgift i den nya församlingsgemenskapen. Dessutom blev jag plötsligt ”hemmamamma” till Henriks två barn från ett tidigare äktenskap. Det var en stor och krävande omställning.

Helander jobbade som frilansarkitekt och församlingsengagemanget fick ett konkret uttryck då hon fick ansvar för församlingens nio syföreningar. Livet i nyfamiljen fann också sin form, mycket tack vare en god vilja från alla familjemedlemmarna och en gemensam förmåga att förlåta och be om förlåtelse.

– Jag är glad över att vi kunde reda ut konflikter genast. Så småningom fick vi också tre gemensamma barn och banden mellan alla fem är i dag starka. 

Säker i yrkesrollen         

När 1990-talet närmade sig kände familjen att det var dags att bryta upp. Flyttlasset gick till Hangö, där det fanns en ledig kyrkoherdetjänst.

–  På Åland levde vi i en slags symbios med församlingen, i Hangö var organisationen större men samtidigt också mera tungrodd. Ett tag sökte vi en möjlighet att flytta tillbaka, men med facit på hand är jag nöjd över att vi blev kvar.

Med nästan alla barnen utflugna och en gårdsateljé har Gunnel M Helander också bättre möjlighet att satsa på sin arkitektbyrå.

– Jag har blivit mer trygg i min yrkesroll och förmår vara stolt över mitt kunnande utan att jämföra mig med andra. Var och en av oss är unik och vi ska göra det bästa av de gåvor vi fått och den väg som är just vår.

Representant för kyrkan

Helander har planerat flera församlingshem och kyrkorenoveringar. Det har gett henne en möjlighet att kombinera flera intressen och samtidigt gett henne en bred kontaktyta.

– Jag upplever det djupt meningsfullt att visa på rikedomen i vårt kristna symbolspråk. Det är berikande att se människors förundran och  glädje över nya insikter, speciellt vad gäller kyrkorummets gestaltning och ljus.

I yrkeslivet känner hon sig ofta sedd som en representant för kyrkan och tron.

– Jag undviker att missionera, men är beredd att möta människor i deras livssituation och låta Gud använda mig som sitt redskap. 

Vad ser du som kyrkans uppgift?

– Att berätta om Jesus som världens Frälsare och att visa denna tro i handling och liv. Om vördnaden för människovärdet och skapelsen fattas, finns det inga gränser för människors ondska. 

Helander är kritisk till att möta ytlighet i kyrkan – vid gudstjänster och i mötet med människor.

– Kyrkan tenderar att bli mer publikfriande, den säger det som folk vill höra i stället för att vara sann. Samtidigt är det viktigt att vara öppen för olika slags kristen gemenskap – i min Faders hus finns många rum.

Helander läser Bibeln varje dag, mediterar och ber. Sedan 1982 håller hon också radioandakter.

– Andakterna har drivit mig att fundera över hur Gud och Jesus är närvarande i min vardag och försöka finna ord för det. Trots att framtiden ur ekonomisk aspekt ser dyster ut just nu, har jag gåvan att vara optimist. Kanske är det så att svåra ytre omständigheter skärper våra sinnen och för oss närmare det väsentliga?

Marina Wiik



Med hjälp av sånger och böcker förmedlar Jonas och Malin Forsblom påskens budskap till barnen Johannes och Emma. 

påsktradition. Påsken är en glad helg för barnen Johannes och Emma Forsblom. Då får de äta påskägg och vara vid påskbrasan. 7.4.2020 kl. 15:16
Frivilliga från Pargas IF får kundens köplista av församlingen, sedan packar de ner varorna och kör dem till rätt adress.

hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55
Även om vissa av novellerna är skrivna i jagform är de inte självbiografiska. ”Jag har skapat ett fiktionaliserat jag”, säger Axel Åhman.

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12
I år firar Tobias Zilliacus påsk hemma i Helsingfors.

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00
Daniel Björk jobbar som kyrkoherde i Petrus församling. Hans favoritplats i stan är skateparken i Kårböle, dit han går med sina söner varje dag under de här dagarna.

långfredagen. "Den här våren har vi fått avstå från mycket som vi brukar se som självklart." 7.4.2020 kl. 00:01

PÅSK. Hur förbereder du dig för påsken i epidemitider? Vi bad några personer berätta hur livet ser ut när vardagen är satt på undantag. 5.4.2020 kl. 10:59
– Epidemin har gjort det omöjligt för många att utföra sitt arbete, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson.

Coronapandemin. Finska Missionssällskapet inleder samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. 1.4.2020 kl. 15:44

Coronapandemin. Det finns gratis hjälp för familjen också under undantagstillståndet via kyrkans familjerådgivning. 1.4.2020 kl. 14:43
De jourhavande har vitt skilda yrken och arbetserfarenheter. De står aldrig ensamma i sin uppgift inom samtalstjänsten.

kyrkans samtalstjänst. Ensamhet, relationsproblem och självkänsla, är sådant som människor grubblar över. Frågor om coronaviruset har också dykt upp nu. 1.4.2020 kl. 13:35

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02
Ann-Luise Bertell säger att vi pratar mycket om våra framgångar, men vad gjorde oss till de människor vi är? Det är det vi borde prata om.

arv. Vad som formar oss är något Ann-Luise Bertell grubblat mycket på, inte minst i sin senaste roman Heiman. En berättelse som fångar in österbottnisk mentalitet, krigets antihjältar, elände och livsmod. Förlagan till huvudpersonen Elof är hennes egen farfar. – Hans själ log mot min, säger hon. 27.3.2020 kl. 12:38
Daniel Björk är liturg i gudstjänsten och Bo-Göran Åstrand predikar.

tv-gudstjänst. På söndag sänds en tv-gudstjänst med temat “Hoppet bär oss” och predikan av biskop Bo-Göran Åstrand. 27.3.2020 kl. 13:47

stödtelefon. HelsingforsMission startar en ny telefontjänst, Lyssnande örat, för svenskspråkiga seniorer runt om i landet. 26.3.2020 kl. 14:10

Daniel Vuoristo, Karin Särs, Jamika Sandbäck i den bakre raden och Amanda Ahlgren och Mona Nurmi den främre.

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05
Patricia Högnabba arbetar redan som präst i Matteus.

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00
För ett år sedan var Jakob Nylund   ordförande för UK och nu valdes han till vice ordförande.

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10
Spåren av Luther gav oss de nordiska välfärds­ekonomierna, anser Sixten Korkman.

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00
Tillgänglighet handlar ibland om detaljer, att inte kombinera en ramp med en hög tröskel, säger Elisabeth Hästbacka.

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21