Enligt professor emeritus Nils G Holm, som forskat bland annat i religionens roll i konflikter, har religionerna ett oförtjänt dåligt rykte i kris- och krigssammanhang. De får bära skulden för sådant de inte är orsak till.
– Det är i verkligheten mycket sällan som religionerna förorsakar kriser eller krig, säger Holm.Oftast finns orsakerna till problemen i motsättningar mellan stammar, klaner eller etniska grupper. Därför tenderar motsättningarna i många fall att följa också religiösa gränser och religionen används som legitimering för konflikter och krig, förklarar Holm.
Fel träd
Att skylla kriser och krig på religioner, är följaktligen enligt Holm att skälla under fel träd. Det är inte religionen som sådan som är problemet. Problemet är att religionen i svaga stater, eller länder som mer eller mindre saknar statliga funktioner, får en för stor roll.
– Vi måste ha starkare stater, som kan garantera människors trygghet
från vaggan till graven. Då har religionen inte heller längre
funktionen som den helt avgörande kollektiva trygghetsskaparen,
understryker Holm.
– Religionen blir då ett stöd på det individuella planet. Den ger livet
mening och innehåll medan staten, det offentliga, i princip tar hand om
den kollektiva tryggheten.
Större förståelse
Eftersom de konflikter som kallas religionskonflikter praktiskt taget
alltid i grunden beror på annat än religion är vägen framåt enligt Holm
inte endast, och inte ens primärt, en större teoretisk förståelse av
världens religioner.
– Det vi måste inse är att religionerna inte är stora, mer eller mindre
oformliga kolosser. Religioner är det som utövas av enskilda människor
av kött och blod.
– Det som behövs är därför är möten mellan olika människor så att vi lär oss förstå varandra.
Läs hela artikeln med Nils G Holm i Kyrkpressen nr 4/09.