Himmelskt eller smärtsamt

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Samma dag som Israel utropades förklarade de omkringliggande arabstaterna den nybildade staten krig.

Situationen på Västbanken och Gazaremsan är kort sagt en följd av att Israel har försvarat sin existens.

De aktuella striderna på Gazaremsan gäller ytterst samma sak eftersom Hamas mål är att ersätta staten Israel med en islamisk stat omfattande nuvarande Israel, Västbanken och Gaza.

Den målsättningen är Hamas inte ensamt om. Iran talar öppet om att utrota Israel och kasta judarna i havet. En del av arbetet med det projektet kan sägas skötas via Hamas i Gaza och via Hizbollah i Libanon.

Inte att undra på att man i Israel ser mycket allvarligt på de kontinuerliga raketangreppen från Gaza (över 3 200 endast år 2008) och på det hot mot 750 000 civila som de utgör.

Den kritik som har riktats och riktas mot Israel är inte att Israel försvarar sin existens. Däremot anses Israel använda för mycket våld och att våldet i allt för hög grad drabbar civila.

Påståendet om överdimensionerat våld måste ses mot bakgrunden av det som ovan sagts om det övergripande hotet mot Israels existens. Gör man det uppstår bland annat frågan: hur mycket våld är lagom för att rädda sitt liv eller trygga en normal existens?

Bakom kritiken om övervåld skymtar ofta hänvisningar till de onekligen avgörande skillnaderna i frågan om vapen och vapenteknologi. Kritiken är endast delvis korrekt eftersom jämförelsen uteslutande gäller den materiella och inte minst den högteknologiska sidan av krigföringen. När det gäller andra sidor har det visat sig att Hamas är vida ”överlägset” Israel.

I motsats till Israel är nämligen Hamas berett att aktivt och målmedvetet använda civila och byggnader som vapen i kriget. En av ledarna, Ayman Taha, uttryckte detta för nyhetsbyrån AP med att konstatera att Hamas styrkor ”finns närvarande på varje gata och i varje hus”.

Också synen på konflikter och krig ger Hamas vapen av det icke materiella slaget.

Enligt Hamasledaren Osama Hamdan innebär Israels markoffensiv att ”himlens portar har öppnats för Hamas martyrer”.

Hamasledarna vet mycket väl att deras krigstaktik leder till att många civila får sätta livet till, såras och lider.

Men det ingår i deras vapenarsenal. De vet att det är Israel som huvudsakligen kommer att beskyllas för offren.

Verkligheten är därför just som ärkebiskop emeritus John Vikström uttrycker det (Hbl 8.1.): ”Israels agerande är den mest effektiva metoden att skapa nya terrorister”.

Men slutsatsen av att detta kan väl knappast vara att Israel bör avstå från att försvara sitt land och sitt folk?

Israels försvarsminister Ehud Barak har för sin del i ett tal till israelerna konstaterat att man tvingas ”betala ett högt och smärtsamt pris” för operationen, som döpts till Gjutet bly.

I dessa uttalanden kan man se två centrala skillnader i synen på kriserna och krigen.

För Hamas är det fråga om ett överjordiskt kall att med alla medel utrota den judiska staten Israel. Ett kall som öppnar himlens portar om det kräver ens liv att förverkliga det.

För Israel är det nödvändigt men smärtsamt att på detta sätt försvara sin rätt att finnas till och medborgarnas rätt till ett normalt liv.

Orsaken till den nu aktuella väpnade konflikten är också primärt att Hamas valde att eskalera sina raketangrepp mot Israel. Ännu i september och oktober gjordes endast två respektive tre angrepp. I november var antalet 150 och i december 120.

Man kan naturligtvis spekulera i vilken betydelse till exempel val i Israel och USA har, men som sagt: det primära är att Israel inte får leva i fred, i lugn och i ro.

Att kriget har konsekvenser som humanitärt sett är oacceptabla förändrar inte den saken.

Låt oss avsluta med ett tankeexperiment. Vem eller vilka tror eller anser ni att Israel skulle angripa militärt om alla de som nu önskar och arbetar för dess undergång skulle erkänna dess existens och judarnas rätt att leva i lugn och ro i sitt eget land?

Stig Kankkonen

Stig Kankkonen



Världen. Situationen i det hungersdrabbade Etiopien ser ut att vara värre än befarat. Brunnar har sinat och skolor stängt. Får området inte tillräcklig hjälp inom det närmaste halvåret befaras både epidemier och utbredd hungersdöd. 17.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag har i ca 25 år studerat samtal och relationer i kristenheten. Nu har jag en gedigen dokumentation och vill utöka min "arena". Jag bloggar MEN JAG VILL HA MER PLATS! Vilka möjligheter finns? 16.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Kan skriftskolundervisningen utgå från konfirmandernas frågor och erfarenheter utan att den kristna kärnan går förlorad? Matteus församling i Helsingfors tycker att en modernisering är nödvändig. 11.8.2011 kl. 00:00

Människa. Till vardags är han kylmontör, på fritiden gör han musik, pratar teologi och planerar Metallmässor. 10.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. I många församlingar ordnas välsignelse av förstaklassister med anledning av skolstarten. I en del församlingar äger välsignelseakten rum redan på våren i samband med att församlingens klubbverksamhet har sin våravslutning. 10.8.2011 kl. 00:00

Samhälle. Kyrkan deltar i Assembly-festivalen för digital kultur som hålls på Hartwall Arenan 4–7 augusti. 5.8.2011 kl. 00:00

Världen. Israeliska antikvitetsmyndigheter inbjuder folk att adoptera delar av dödahavsrullarna, skriver Christian Today. 6.8.2011 kl. 00:00

Ledare. I rapporterna från Jokela och Kauhajoki utpekades internet som den största enskilda orsaken till skolskjutningarna. Utan möjligheten till kontakt med andra extremt tänkande skulle unga män aldrig få det tankestöd som behövs för ”going postal” – det fenomen som unga mäns massmord på oskyldiga uppkallats efter de första skjutningarna som inträffade på det amerikanska postverket. 4.8.2011 kl. 00:00

Sofia Torvalds. ”Nu måste vi planera”, brukar jag säga, och då brukar min man se ut som om jag skulle ha sagt att jag ska testa mina nya tumskruvar på honom. Jag tycker om att veta när jag ska vara var, ungefär vilken tid middag och lunch serveras och vem som ska tillreda den. Han tycker att man kan ta livet som det kommer. 4.8.2011 kl. 00:00

Samhälle. Kyrkligt aktiva ungdomar är mer toleranta mot sina muslimska jämnåriga än icke-troende, skriver Kotimaa24. 2.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Gammallaestadianerna i Vasanejden bygger ett nytt samlingshus i Korsnäståget i Vasa. 1.8.2011 kl. 00:00

Världen. Den norska regeringen har öppnat en elektronisk kondoleansbok på nätet. 28.7.2011 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkans Ungdoms årliga sommarläger pågår som bäst i Pieksämäki. De omkring 700 lägerdeltagarna trivs i den tryckande värmen under det sex dagar långa lägret. 28.7.2011 kl. 00:00

Kyrka. Den norska kyrkans ledande biskop Helga Haugland Byfuglien värms mitt i sorgen av omvärldens förböner. 25.7.2011 kl. 00:00

Världen. Läget i östra Afrika beskrivs som det värsta på 60 år. 22.7.2011 kl. 00:00

Esbo svenska församling har hyrt in proffshjälp för att sköta strömningen av gudstjänsterna, berättar kyrkoherde Kira Ertman.

Coronapandemin. På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier. 23.4.2020 kl. 15:35
Bo-Göran Åstrand

Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41
Håkan Nyman och Mårten Malmström har känsloband till skogarna i Vällskog.

esbo. Församlingarna i Esbo planerar att skydda femtio hektar skog intill nationalparken i Noux för tjugo år framåt. – Skogen skyddas, men församlingen får också intäkter för den. 23.4.2020 kl. 12:16

rättelse. I intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand i nästa nummer av KP om läget i stiftet finns en felaktig uppgift. 22.4.2020 kl. 12:35
Minna Timmerbacka-
Vidjeskog är nu i det skedet när avståndet mellan kontrollerna blir längre. Men hon kommer att få leva med 
dem tills hon fyllt 70.

profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44