Två ord hör på ett alldeles speciellt sätt ihop med julen. Jag tänker på orden ljus och glädje. Redan i de gamla profetiska orden för julaftonen talas det om ett ljus för dem som bor i mörkrets land. I julevangeliet berättas om hur himlen öppnas över herdarna där de vaktar sin hjord. Mörkret försvinner och de får höra budskapet om en stor glädje, en glädje för hela folket. De vise männen vägleds av en stjärna när de söker den nyfödde judakungen. Också de ger barnet sin hyllning i glädje.
Visst behöver vi ljuset under årets mörkaste tid. Våra gator och parker pryds av olika ljussymboler. Många tänder ljusdekorationer på buskar och träd utanför sina hus eller på verandor. På landsbygden kan man se ljuskors av olika slag. Och när julaftonen kommer går vi till våra begravningsplatser och tänder ljus på våra käras gravar i tacksamhet över den vård och omtanke som de gav oss medan de levde.
En liten pojke kom för rätt länge sedan fram till mig och frågade: Får jag ljusglimten av dig i julklapp? Han tänkte på den lilla kalendern med namnet Ljusglimten som han hade fått en jul tidigare. För mig blev det en verklig predikan. Kommer jag att ge mina nära och kära, mina grannar och vänner en ljusglimt denna jul?
Visst är det fint att vi tänder ljus på våra gravar. Vi har all anledning att minnas dem som gått bort och som betytt så mycket för oss. Men minst lika stor orsak har vi att ge ljusglimtar till dem som vi just nu kommer i daglig kontakt med i våra hem, på arbetsplatserna, i vänkretsen. Det kan vi göra genom de gåvor som vi ger till varandra. Men yttre saker är kanske inte det viktigaste. Än mer betyder ljusglimten i form av omtanke, värme, uppmuntrande och uppskattande ord, det att vi verkligen bryr oss om varandra. Alldeles särskilt borde vi den här julen tänka på dem som ingen annan minns, de ensamma, de gamla, våra okända medmänniskor långt borta som saknar det allra nödvändigaste: mat, vatten, tak över huvudet, mediciner för sjukdomar och möjlighet till skolgång och yrkesutbildning som kunde ge ett arbete.
Om vi förmedlar ljusglimtar till varandra på det här sättet, då fylls både de som får dem och vi själva av glädje. För ljuset och glädjen hör ihop. Om gåvorna vi får inte ges till oss av ett glatt hjärta, fyller de oss med tomhet, hur värdefulla de än skulle vara. För det är inte gåvorna i sig som är det viktigaste, utan de kärleksbevis som de förhoppningsvis är ett uttryck för.
I julhelgens evangelietexter talas det mycket om både ljus och glädje. De förknippas framför allt med de gåvor som det nyfödda barnet skall förmedla: syndernas förlåtelse, gemenskap med Gud och människor och det eviga livets hopp. Jesus säger själv att han är världens ljus och att den som följer honom inte skall vandra i mörkret utan ha livets ljus. Han kan fylla oss med ljus och glädje också den här julen när vi samlas i våra kyrkor, sjunger våra julpsalmer och tar emot den frid som endast han till fullo kan skänka.
I en gammal medeltida hymn från 13-talet sjunger vi:
När herdar, samlade kring sin hjord,
om natten höll vaka i hagen,
med häpnad hörde de ängelns ord,
såg himmelen lysa som dagen.
”Stor fröjd åt er förkunnar jag,
stor fröjd åt alla, ty i dag
är Frälsarn född, den ende,
Guds egen Son av Davids hus.
Se, ljuset av Guds klarhets ljus
för alla folk han tände.
Må Gud välsigna vår advents- och jultid med ljus och glädje!
Borgå i december 2008.
Gustav Björkstrand