– Det är lite som i mitt gamla polisjobb. Jag gör en förundersökning om vad som hänt. Det innebär inte bara att klämma åt eventuella misstänkta utan också att hämta fram det som talar till deras förmån. Men jag kan också hitta en kompromiss eller annan framkomlig utväg.
Det säger pensionerade överkonstapeln Stig Bäcklund från Borgå, stiftets utredningsombud för innevarande fyraårsperiod. När domkapitlet anser att det finns disciplinära eller andra problem i en församling är det utredningsombudet Bäcklund som rycker ut och gör förundersökningen.
Hans första uppdrag gällde Övermark församling inom Närpes kyrkliga samfällighet. Övermark var den ena av två som hamnade i kategorin problemförsamling efter biskop Gustav Björkstrands visitationsrunda runt hela stiftet.
Bäcklunds rapport är nu klar och går vidare till följande ombud, disciplinsombudet i Borgå stift, bankdirektören och juristen Kaj Rosendahl.
– Han är den som har fullmakt att avgöra om en prästs eller kantors förfarande är sådant att det går vidare till domkapitlet. Men disciplinsombudet kan också själv ge direktiv i frågan eller avgöra att ingenting sker, säger Bäcklund. Lite på samma sätt som åklagarmyndigheten inom rättsväsendet kan låta bli att väcka åtal.
Systemet med utredningsman och disciplinsombud infördes efter krav från Europarådet. Tidigare var domkapitlet både undersökande, åtalande och dömande myndighet.
Personkonflikter svårlösta
Att personkemin mellan kyrkoherde Peter Lassus och kantor Anja Rimpiläinen i Övermark inte fungerar vet “hela Österbotten”. Konflikten har många år på nacken och har behandlats i pressen, vid tre visitationer, och både en tidigare utredningsman har liksom disciplinsombundet varit inkopplade.
– Mitt uppdrag har varit att utreda de nuvarande samarbetsproblemen, säger Bäcklund som talat med de inblandade parterna. Mer än så säger han inte men låter inte särskilt optimistisk.
– Det bekymmersamma i en personkonflikt är att det uppstår klickbildningar för den ena eller den andra parten. Det gör församlingsarbetet svårt.
Läs mera i Kyrkpressen 51-52/2008.