Att ha stjärnhimlen som både intresse och yrke den här tiden på året är inte det lättaste. Sedan stjärnvisningssäsongen i Ursas stjärntorn i Brunnsparken, Helsingfors inleddes i mitten av oktober har det bara varit sju stjärnklara kvällar.
Sakari Lehtinen har ändå inga problem att få tiden att gå. Han är heltidsanställd verksamhetsledare för stjärntornet som står i backen där otaliga helsingforsare åkt pulka och dukat fram picknick.
– Det var min stora nyfikenhet som ledde mig in den här världen, berättar han.
Betlehemsstjärnan
Han är intresserad av all den forskning som gjorts kring Betlemhemsstjärnan.
– Många tror att den var en konjunktion – att två himlakroppar syntes nära eller ovanpå varandra på himlen. Bland annat kyrkoherden Risto Heikkilä tror starkt på det alternativet och har skrivit en bok om saken.
Själv är Sakari Lehtinen lite tveksam.
– Det står ju i julevangeliet att stjärnan rörde sig, att de tre vise männen följde den och att stjärnan stannade ovanför Betlehem. Men en konjunktion kan inte flytta på sig eller stanna. I stället finns det många andra fenomen i atmosfären som det kunde tänkas vara frågan om, funderar han.
Han tror inte att det är möjligt att få ett säkert svar på vad det var som lyste upp himlen under julnatten.
– Vissa tror att det var en österländsk myt som införlivades i julevangeliet. I USA, däremot, undervisas det rätt allmänt på olika planetarier att det handlade om en planetkonjunktion.
Läs mera i Kyrkpressen 51–52/2008.