Som stockholmare är ambassadör Eva Walder-Brundin van vid nordisk höst och längtar efter vinter och snö. Utanför ambassaden blänker
Salutorgets våta stengolv i duggregnet och det är rått i luften på havsstäders speciella vis.
– Jag brukar promenera mycket, ströva runt i staden, men nu är inte den bästa tiden för en morgonpromenad runt Skatudden.
Hon har tre favoritstråk: Skatudden, Tölöviken och Brunnsparken runt, börjandes längs Södra kajen fram till café Carusel och sedan upp över Högberget.
– I Helsingfors kan jag röra mig ganska fritt utan att bli igenkänd.
Ensam i Helsingfors
Walder-Brundin har lett Sveriges ambassad i Helsingfors i snart tre år. I mars 2009 går hennes mandatperiod ut men hon slutar lite i förtid på grund av ett nytt jobb i Stockholm.
– Det känns alltid bra att få återvända hem, men lite blandade känslor har jag eftersom det har varit professionellt sett mycket spännande i Finland.
Hennes första utlandstjänstgöring var vid ambassaden i Dhaka och sedan stod FN-delegationen i New York i tur. Därefter gick livet via ambassaden i Wien till Singapore. I början av mars 2006 tillträdde hon posten som Sveriges ambassadör i Finland.
Hur klarar familjen av att ständigt bryta upp?
– Ja, vi har ju inte klarat oss så bra. I Wien var vår son så liten att han var nöjd var han än befann sig, men att vi åkte till Singapore är han fortfarande bitter över. Barnen har det ofta svårt och det tar tid att acklimatisera sig.
Finlandskommenderingen är den första Walder-Brundin gjort ensam.
– I början hittade min man alltid något att jobba med, men den här gången valde han att stanna hemma. Nu har vi skilt oss.
Läs hela profilen i Kyrkpressen 50/2008.