I kyrkans fyraårsberättelse framkommer att folk värdesätter kyrkans hjälparbete och själva gärna vill delta. Frivilligt diakoniarbete lockar mest. I fjol deltog över 28 300 personer i olika diakonala uppgifter.
Maj-Britt Kolehmainen i Vasa är en av dem.
– Jag är uppväxt med att hjälpa andra, säger hon. Men under en lång period av livet tog arbete och familjeliv nästan all tid. Jag har också gått genom djupa och dystra år när jag behövde hjälp av andra. Det kändes inte så bra att bara ta emot. Jag ville gärna i min tur vara någon till hjälp.
Hon funderade vad hon kunde göra, pengar hade hon inte att dela med sig av. Men hon började ge blod och hjälpa till på Frälsningsarméns lopptorg.
– Och när jag fick veta att Vasa svenska församling behövde hjälp vid matbespisningen på pensionärs- och diakoniluncherna så gick jag med där. Jag gör det så gärna. Jag vet vad diakoniluncherna betyder, jag har själv fått hjälp av dem.
Utmaning att hitta uppgifter
Gerd Erickson, tf ledande diakon i Vasa svenska församling säger att man de senaste åren fått allt fler som erbjuder sig att göra frivilligarbete inom diakonin.
– Men det är inte alltid så lätt att hitta de rätta uppgifterna för var och en.
Det är en utmaning som församlingarna får ta sig an, för i kyrkans fyraårsberättelse framgår att många fler än de som hittat en uppgift i församlingen skulle vilja ha en. Att få hjälpa intresserar i huvudsak 15–34-åringar.
På finskt håll sprids en rörelse som kallas Med stort hjärta. Det handlar om kyrkliga samfälligheter som bildat ”frivilligbanker” där de som behöver hjälp och de som vill hjälpa kan nå varandra. Det kan vara ungdomar, invandrare eller egenvårdare som behöver väntjänster. Sådana banker finns i flera större städer. Mer info om dem finns på adressen www.suurellasydamella.fi